Då så. Nu när man är BLOGGARE igen kanske man skulle ta och göra en sån där årssammanfattning igen. Det brukar ju vara kul. (I alla fall för mig). Vet inte vilken i ordningen det blir, men så vitt jag kan minnas har jag bloggat (eller BILDDAGBOKAT!) varje årsskifte sedan 2006(?) så det borde ju rimligtvis innebära att jag på ett eller annat sätt publicerat nio årssammanfattningar på internätet. Nästa år får vi spexa till det hela lite, med andra ord. Kanske en video eller nåt. Oj, oj.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Mja. Om man räknar in en vän och klasskompis från låg-, mellan- och högstadie så. Annars tror jag inte det.

Dog någon som stod dig nära?
Ja.

Vilka länder besökte du?
Tyskland x3, USA x2, Schweiz och Danmark. 

Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Nja. Alltså, lite kontinuitet i glädjen hade inte suttit fel men annars vet jag inte riktigt vad det skulle vara. Mer kreativitet i skrivandet kanske. Tappade lite det när allt var som jobbigast i höstas.

Vilka datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Tolfte augusti och tjugosjätte november vilka var datumen då jag flyttade till USA respektive Schweiz.

Vad var din största framgång 2014?
Att jag började ta tag i saker lite mer. Har mått så jävla pissigt de senaste åren att jag inte orkat göra ett skit. Inte växa upp, inte flytta, knappt lämna mitt rum hemma. Att jag tog mitt pick och pack och stack till USA kan väl på vissa plan kännas som ett misslyckande eftersom det blev som det blev, men med lite perspektiv så var det ändå en framgång för mig.

Största misstaget?
Att jag litade för mycket på folk som inte är bra för mig och att jag tagit tillbaka människor som gjort mig så jävla illa. Man ska inte behöva sitta hemma och gråta över att någon man skulle göra ALLT för inte längre ens önskar en en endaste tanke och bara finns där när livet är topp.

Bästa köpet?
Vetefan... Har varit rätt fattig 2014, och har jag lagt pengar på någonting har det mer varit på upplevelser a la resor/konserter än fysiska ting. USA-resan (den första) kanske.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Gud, ja. Lillsyrran tävlinsdebuterade ju och vann sin första start, för bövelen. Då var jag otroligt stolt och glad. Hela månaden i Pitt (tills de sista dagarna) var enorm lycka för mig. Sommaren var fin även den, vi hade många magiska stunder i bilen och hos mig etc, och på tal om bilen så var känslan efter både teori- och körprov MAGISKA!

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?
Bad Boys, She Looks So Perfect, Short Shorts, Royals, Come With Me Now, Prayer In C, Stay With Me, Sweet Caroline, I'm An Albatraoz, All About That Bass, Yesterday Man, Trouble Loves Me samt  Andy Run. Får nog bli dessa låtar som får summera 2014 i musikväg. Mycket skit (aka radiopop) men i USA blev jag lite mainstream för ett tag, sorry...

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
När det var som bäst (USA, större delen av sommaren, Schweiz) = gladare än på jävligt längre. När det var som värst (hösten) = sämre än någonsin.

Vad önskar du att du gjort mer?
Gått ner i vikt... Haha. Ridit. Hoppat. Tävlat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Orkar inte ens prata om det och det gör ändå ingen lycklig att höra om, så vi tar det en annan gång, va.

Blev du kär i år?
JAG BLIR ALDRIG KÄR I NÅN SÅNT DÄR ÄR SLÖSERI MED TIIIID! Sa Håkan. Och jag. Nej, men jag blir inte kär. Låter mig inte bli det. Vet hur jobbigt det kan vara. Det är bättre att låtsas som att man inte har något hjärta. 

Favoritprogram på TV?
Haha... Hemma har jag aldrig varit en tv-tittare. I USA kollade jag aldrig tv. Här i Suisse har det dock blivit en del tv-tittande om kvällarna. Dessvärre har jag bara en kanal som inte är tysk eller fransk och det mest intressanta den bjuder på är "The Jeremy Kyle Show" (arga chavs (dvs brittiska wt:s) skriker på andra arga chavs tillsammans med programledaren) samt "The Chaser" (frågeprogram).

Bästa boken du läste i år?
Läste ju Perks ett antal gånger och den är bäst NÅNSIN, men den hade jag ju läst redan innan 2014 så det kanske inte räknas. Av de nya jag läste får jag nog säga The Fault In Our Stars (I'm so mainstream) samt det mesta jag hunnit läsa av Dan Brown (I'm so mainstream 2.0).

Största musikaliska upptäckten?
Det vetefan om jag börjat lyssna på någonting riktigt bra i år. Återupptäckte The Killers och det var bra. Elliott Smith var ny för mig och hans Either/Or är ett rent mästerverk. Blur var väl lite halvnya för mig då jag försökt undvika dem (varför???) tidigare. Samma sak med Pulp. Och Suede. Älska britpop. 

Något du önskade dig och fick?
Flytta utomlands (x2!) + körkort!

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Jobbade. På kvällen var jag ute och åt med Lovisa och Pascal på en fin italiensk restaurang. Min 22-årsdag var även första dagen i livet då jag tyckte att rödvin var GOTT.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att jag hade blivit kvar i USA. Så klart. Det hade tagit bort tre hemska månader av mitt liv. Nu blev allt bra ändå i slutändan, but still.

Vad fick dig att må bra?
USA-flytten. USA i stort. Hästarna. Spionligan.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Får man bara säga en.........? Dött lopp mellan Tyler Seguin och Luke Hemmings.

Vem saknade du?
Madam, Davve, USA-gänget, mina grönvita vänner, andra. En massa.

De bästa nya människorna du träffade?
Mina USA-girls. Lätt. 

Mest stolt över?
Lillsyrran och jordens finaste ponny.

Högsta önskan just nu?
Att 2015 blir ett mindre smärtsamt år än 2014. Så väl psykiskt som fysiskt...

Nyårslöften 2015.
1. Bli en förjävla bra groom. Både hemma och på tävling.
2. Läsa mer!
3. Skriva mer! (Har två böcker jag verkligen vill få klart SNARAST)
4. Lära mig lite (eller mycket) tyska.
5. Jobba på kosthelvetet. Fyihelvete vad tråkigt men det är ett måste.
6. Lära mig att inte SLÖSA så förbannat.
7. Jobba mer på mina rädslor och mentala svagheter.
8. Sluta säga NEJ så mycket.
9. Sluta säga JA där det faktiskt borde vara nej.
10. Komma ihåg den här listjäveln oavsett hur livet ser ut i november eller mars eller juli.

Ha ett fint år!
Med vänlig hälsning, Lovisa

Hej och god jul i eferskott och allt det där. Fick lite feeling och kände för att skriva ett litet inlägg innan jag sluter mina blå för kvällen, och man kan ju alltid hoppas att det uppskattas av någon. I morgon är nämligen min första helt lediga dag efter 20(!!) raka jobbdagar. Visst, jag jobbade bara ett par timmar förrförra veckan och hade dessutom sovmorgon efter Palexpo, men lite jobb är ändå jobb hur man än vrider och vänder på det. 

 

Har väl inte allt för mycket att berätta egentligen. Vintern har kommit hit och i går snöade det på tvären hela dagen vilket gör att vi haft ca 2-3 dm snö både i går och i dag. Fint att se på men svinjobbigt när man jobbar med hästar... Dels beter sig hela gänget som vilda terrorister (glad att det inte är jag som rider, haha) och dels är det rena kamikazeuppdraget att tömma skottkärrorna på gödselstacken! Jag och Maria har ju som bekant varit själva här över jul så det har blivit en del kamikazeuppdrag både med vinterpåverkade hästar och halkiga skottkärrefärder.

 

Julafton var speciell för min del. Firade utan släkt och familj för första gången i livet vilket var ganska jobbigt med tanke på att jag är världens traditions-Hitler när det kommer till julen och framför allt då julafton. På morgonen SKA klapparna öppnas med mamma, pappa och syskonen, efter det SKA det vara julbrunch med samma + mormor och morfar, sedan SKA man se Kalle och sist men inte minst SKA hela släkten samlas hos mormor och morfar dit tomten kommer. Inget av detta inträffade (för min del, just to clear that out) och i stället jobbade jag från sju till halv sex. Sådär lagom mycket julkänsla, haha, men på kvällen var vi bjudna på julmiddag aka fondue och 20 liter champagne för mycket vilket ledde till en väldigt full Lovisa :DDDDD Dricker ju så sällan så kände väl att jag hade lite att ta igen, eller nåt... Haha.

ALOHA. Här går livet i hundra tusen knop och jag har verkligen inte haft TID att blogga. Är nog ärligt talat första gången jag skriver/säger den meningen och verkligen är 1000% ärlig. Jobbar som bekant hela dagarna och när jag varit klar har jag inte varit hemma = noll bloggtid = abstinens. För JA, så är det faktiskt. Tycker att det är kul som fan att skriva igen. Tappade allt vad skrivsug hette när jag mådde som pissigast i höstas (annars brukar jag gilla att skriva när jag är deppig, vrida om kniven ni vet) så det är kul att det är tillbaka. Synd att jag har så lite tid bara, haha. 

 

P var borta i helgen så då var det av förklarliga skäl fullt upp. Sedan kom dock Maria, Lovisas elev/vän/whatever från Sverige hit, så då blev det lättare igen, haha. Hon får dessutom +++++ för att hon är en himla trevlig tjej (som dessutom läst/läser min blogg haha, alltid tummen upp). I går käkade vi middag ihop och nu i kväll ska vi baka lussebullar. Så lite julmys blir det ändå, även om det är lite tufft att upprätthålla det med så här mycket jobb haha. Nu i fyra dagar framöver har dessutom jag och Maria alla 25 hästarna själva, så det blir kämpigt. Och kul. Så klart.

 

Annars då... I förrgår var vi ute och käkade med chefen + fru vilket var trevligt. I morgon blir det julmiddag hos dem med ungefär 1000 andra. Kan bli spännande, hoppas att det finns någon mer som pratar engelska, långt ifrån självklart här.

 

Med hästarna går det bara bra. Mina små bebisar är så gott som inridna och lilla Evita (min favorit!!) har fått flytta in i stora stallet. Om tio dagar är det tävlingspremiär (inte för de små..obviously) och allt rullar på, helt enkelt.

 

Ni får ha det så bra så hörs vi när vi hörs. PUSS.

 

Få saker skrämmer mig mer än att vara dålig på någonting. Det spelar inte så stor roll vad det gäller, jag hatar helt enkelt bara att inte vara bäst på saker. Detta skulle kunna vara en bra, om än ganska påfrestande, egenskap, men i mitt fall vågar jag påstå att så inte är fallet. För det är en jävla skillnad på att hata att misslyckas och att vara rädd för att göra det. Jag är rädd för att misslyckas, fruktansvärt rädd.

 

När jag gör någonting, vad det än är, vill jag göra det perfekt. Ta nya jobbet som ett exempel. Det går en dag och jag jämför mig redan med de som är bäst i världen på samma sak. Människor som jobbat i uppåt tio år med det jag gjort i en dag. Det säger sig självt att jag aldrig skulle kunna vara lika bra som dem. De har år av erfarenhet och jag har inte ens en dag. Ändå kan jag inte låta bli att jämföra mig med dem, vilket leder till att jag nedvärderar och blir arg på mig själv när allt inte blir perfekt.

 

När jag skriver, vad det än må vara, jämför jag mig med de bästa inom sina skrån. Skriver jag en hockeytext jämför jag mig med Bob McKenzie. Skriver jag lyrik jämför jag mig med Tomas Tranströmer. Skriver jag en text till en låt vill jag hålla samma klass som Paul McCartney och John Lennon. Skriver jag på en bok blir jag besviken på mig själv om sidorna inte blir lika magiska som i Fitzgeralds This Side of Paradise.

 

Ni hör ju själva, det är helt sjukt. Ett sjukt jävla tankesätt. För lika bra som det är att alltid sträva efter att bli bättre, lika förödande kan det vara att aldrig låta sig vara ny, aldrig vara någon som faktiskt gör sitt bästa. För att göra sitt bästa är aldrig, aldrig gott nog, så vida det inte innebär att jag är bäst på någonting. 

 

Jag vet inte när exakt jag blev sån här. Kanske har jag alltid varit det, jag minns inte. En tävlingsmänniska har jag alltid varit, men jag kan inte minnas att det gjort mig så illa som det gjort mig på senare år. 

 

För illa, det är just vad det gjort mig. Ibland slår det helt enkelt över och i rädslan för att misslyckas ger jag upp helt i stället, eller försöker inte ens. I mitt skeva tankesätt känns det som att det är bättre att ge upp på eget bevåg än att visa andra att man inte är perfekt. Det är ett himla konstigt sätt att tänka egentligen.

 

Här i Schweiz har jag för första gången tagit det här problemet på allvar, och försökt ta i tu med det. I ärlighetens namn vet jag inte ens om jag varit medveten om det tidigare. Det blev tydligt först när jag kom hit och en kväll var uppriktigt ledsen för att jag inte kan allt, allt, allt som en groom med tio år på den internationella scenen kan. Jag tänkte en hel del på det och till slut insåg även jag hur sjukt det var att tänka så. 

 

Och tro mig, jag har aldrig skrivit ett blogginlägg som jag inte först velat radera för att jag tyckt att det varit för dåligt skrivet. Aldrig någonsin. Där har ni ett kvitto på mitt självförtroende och självkänsla. Inte ens när det handlar om någonting som jag faktiskt kan någorlunda bra vågar jag tro på mig själv. Då har man rätt stora problem med sig själv.

Var heeeeeelt säker på att det var onsdag, men så såg jag att Filip och Fredriks pod kommit ut, så då var det ju tydligen torsdag... Bra koll. Här rullar livet på som vanligt (<- standardfrasen nr 1 skulle jag tro). I går fick jag faktiskt vara ledig eftersom jag ska jobba så himla mycket i jul, eller rättare sagt så åker L & P till Sverige över jul och då kan jag inte vara ledig. Hoppade dock in och gjorde i ordning ett par hästar ändå. Kan ju inte hålla mig från stallet ens när jag är ledig!

 

I dag har jag jobbat, inget nytt på taket där. De som annars jobbar i stallet (mockar, fodrar etc) åkte hem till Slovakien för att fira jul och är borta i ett par veckor så då måste vi andra göra allt det jobbet. Jag slipper dock (till stor del) mocka och det är jag väldigt glad för. Är det någon bit av hästeriet jag gärna hade sluppit, och oftast slipper, är det mockandet. Finns en anledning till att jag flrespråkar bädd, om en så säger. Hehe. 

Att slovakerna åkt hem innebär även att vi inte har någon som gör lunch, och ni kan ju gissa vem dem lotten föll på... Hädanefter, i alla fall två veckor framöver, kan ni alltså kalla mig masterchef Lovisa. Gillar dock att laga mat så det blir nog nemas problemas. Lär bli en del pastarätter framöver dock, hehe.

 

Efter jobbet åkte jag och handlade och sedan spenderade jag en stund till i stallet. Kände att jag behövde en mysstund utan någon som helst stress med mina favoriter. Visst finns det dagar då även jag bara vill gå upp till lägenheten och tänka på annat än hästar när klockan är sex, men ibland är det allt bra mysigt att bara vara med de fina djuren. Tycker så mycket om dem och de får mig att må så himla bra! MVH hästnörden.

 

Nu ska jag plita lite på en text jag tänkte publicera här någon dag snart. Tänkte att det kunde vara kul för er att få läsa annat än i dag har jag-inlägg för en gångs skull. Kul för er och nyttigt för mig. Win-win. Sedan blir det säng och pod för hela slanten och i morgon väntar ny jobbdag!

 

Tchüüssssss

Måndagar är egentligen lediga dagar men inte i dag, inte. Tretton jobbdagar i följd ska som sagt avklaras och jag är nu halvvägs. Känns inte omöjligt att klara av faktiskt, dagarna går trots allt snabbare och snabbare. Får se hur det blir när de som jobbar i stallet (mockning, fodringar etc) åker hem i ett par veckor nu snart, får hoppas att man kan få sova NÅN mer gång i december i alla fall, haha. Över jul är jag i princip själv här i fyra dagar, det kommer en tjej från Sverige hit över lovet men det är ändå jag som har ansvaret... Kan bli kämpigt!

 

I dag longerades hela gänget på förmiddagen och på eftermiddagen var det hoppning på schemat. Båda ryttarna här är så galet jävla duktiga att det är en ren och skär inspirationsboost varje gång man tittar på när de rider. Går liksom inte att jämföra kvaliteten här och i Sverige... Behöver jag ens säga att jag längtar tills tävlingssäsongen börjar den fjärde januari?

 

Småttingarna gör fina framsteg, min favorit Evita har blivit stor tjej och flyttat in i ena stallet och både hon och andra fyraåringen travar så snällt runt i ridhuset med ryttare på trots att första gången de ens hade någon som hängde på dem var för en vecka sedan. Modiga tjejer!

 

Annars rullar livet på som vanligt, har inte så mycket att skriva i nuläget tyvärr men det kliade i fingrarna så jag kände att jag måste plita ner något litet i alla fall. Får bli lite ovärda bilder i stället. Vi höres!

God kväll! Sitter här, nyduschad i en nystädad lägenhet och kollar Harry Potter som går på tv. MYS. Ganska så lägligt att den enda engelskspråkiga kanalen jag har bestämt sig för att köra HP-lördagar i december nu när jag inte kan se på film på datorn... 

Annars är jag mest bara d ö d. Ska inte överdriva här (även om jag är bäst i världen på det) och jag har faktiskt inte så jävla ont i kroppen och är inte så överdrivet trött längre, men är inne i en lite halvtuff period nu med jobb varje dag i tretton dagar. Körde ju halvdag i går och halvdag i dag, men det är ändå sex timmars jobb/dag så det får ändå räknas som en arbetsdag kan jag tycka.

 

I går var vi i Geneve och det var nice. För det första så var det för första gången sedan jag kom hit inte molnigt, så jag fick äntligen se lite av Schweiz magiska natur. För det andra så... Palexpo var inte så jäkla tråkigt det heller. Hann inte spendera så mycket tid på den fina mässan då vi stod i kö i ungefär ett år innan vi lyckades parkera, men vi såg i alla fall top10-finalen vilket var +++++. SÅ stort och svårt och SÅ fantastiska ekipage. Steve var nolla i första rundan med hade ett ner i andra (men snabbaste tiden!) och det blev han och Paille trea på. Det var det roligaste av allt, för HERREGUD vad jag avgudar den mannen. Mer för varje dag som går. Var fantastiskt lärorikt att bara stå och se på hur han red fram och allt det där. De retar mig lite här för min kärlek till honom, och jag får nog medge att det är befogat...

 

Efter top10-klassen var det en speedklass som vi såg och efter det hängde vi på ryttarfesten. Jag skulle egentligen ha kört hem så drack bara ett par glas, men det var trevligt ändå. Hade dock antagligen behövt en balja vodka för att bota blygheten jag lider av... Haha.

 

Körde hem från Geneve i natt och var hemma tidigt på morgonen, så av förklarliga skäl var det ledigt på förmiddagen. Jobbade på eftermiddagen men gjorde inte mer än att longera "mina" små och göra i ordning ett par av de andra hästarna. 

Nu ska jag sova, känns rätt välbehövligt efter ungefär noll timmars sömn de två senaste nätterna. Tchüüüsssss

 

Hallå. Det var inte i går, eller i förrgår. Snarare ganska exakt tre månader sedan. Tre jävla månader har gått sedan jag lämnade den lyckligaste tiden i mitt liv de sex senaste åren bakom mig och flög hem till ett rent helvete av totalt mörker och depression.

 

Jag orkar verkligen inte ta hela USA-biten och allt därefter just nu, inte särskilt ingående i alla fall. Någon dag kommer jag säkert, om jag känner mig själv rätt, känsloporra till det och skriva långa meningar och rader om hur förjävligt livet varit och hur nära det faktiskt var att allt tog slut, men i dag är inte den dagen.

 

Nej, för nu sitter jag faktiskt här i Schweiz och mår alldeles underbart. Nacken, fötterna, ena knät och ja, praktiskt taget hela kroppen gör JÄTTEont men det gör mig faktiskt inte ett skit. För jag är lycklig. Jag lever upp till mitt efternamn igen. Innerst inne kanske jag är lite ledsen fortfarande, det kommer jag nog alltid att vara, men är det så har jag inte tid att tänka på det. Och det är skönt som fan.

 

Mitt nya liv, då? Joråsåatte... Jag stack till Schweiz. Någon liten del av mig ville tydligen leva mitt i allt mörker så jag satte ut ett par jobbannonser, och fick tonvis av svar. Ett lockade lite mer än alla andra och en vecka efter att jag tackat ja till jobbet tog jag mitt pick och pack (läs: en garderob stallkläder) och åkte ner till Schweiz och ett nytt liv. Till stor del var det mitt sätt att fly ett liv jag för längesedan gett upp, och det kan man säga vad man vill om. Någonstans är det ändå bättre att fly än att förlora, för kämpa, det orkade jag inte längre.

 

Här i ostens och chokladens vackra land jobbar jag som groom (hästskötare, alltså) åt en svensk tjej och hennes pojkvän. Chef är denne pojkväns pappa, som också äger gården och de flesta av de ~25 hästarna som står här. Jobbar 7-18 varje dag, sex dagar i veckan och med lite av varje som rör hästarna. Gör i ordning, longerar, rider, putsar och allt det där. Visst är det slitigt och lite segt nu när det inte är tävlingssäsong, men vad fan, jag trivs jättebra. Känns som att jag hamnat helt rätt. Till slut.

 

Två veckor har gått sedan jag lämnade Sverige, och tillbaka kommer jag förhoppningsvis inte förrän i februari och då på snabbvisit över GHS. Tills dess ska jag försöka hålla liv i den här bloggen. Kanske ingen superuppdatering, men så att ni vet att jag lever i alla fall. 

 

Just nu sitter jag på min toalett eftersom det är enda stället i min lägenhet där internetet funkar tillräckligt bra för att streama. Sitter och kollar hoppningen från Palexpo och i morgon ska vi dit och kolla top-10-finalen. Ska bli SVINkul. På riktigt alltså, hockey i all ära men hoppning på allra, allra högsta nivå är det bästa som finns. Och sen är ju Steve där. HEHE.

Nä, nu ska jag lägga mig och kolla lite brittisk spelshow innan jag somnar... Är ungefär lika kul som det låter. PUSS!

 

(Här kommer lite dåliga bilder. Bättre än inget, right?)