För ganska precis fyra år sedan skrev och publicerade jag ett inlägg på min förra blogg gällande att vi fått ett nytt parti i Sveriges riksdag. Inlägget pryddes av en stor blåsippa och höll en ytterst god och positiv ton. Jag vet att en del av mig ville provocera, men att en lika stor del av mig var uppriktigt glad över det som just skett. Detta inlägg renderade i fyra rena mordhot, åtskilliga avföljningar på Twitter och två vänner som inte bara sa upp FB-vänskapen utan också vänskapen i verkliga livet.

 

Vad jag röstade på i år är inte intressant. Sett till uttalanden på Twitter är det tämligen enkelt att se att jag inte röstat rödgrönt, på F! eller på Moderaterna. I övrigt är det öppet. SD, FP, C, KD eller någonting annat? Jag säger inte mer än så, men jag står absolut för vad jag röstat på. Behöver ni verkligen ett svar kan ni alltid ställa frågan. Ni kanske rentav blir positivt överraskade. 

 

I går röstade 12,9% av de i vår befolkning som var vettiga nog att rösta på just Sverigedemokraterna. Det innebär att ca 780 000 svenskar kommer att bli förminskade till ord som "rasister", "nazister" och "idioter" de kommande fyra åren. Det är mobbing, det är vidrigt och det är ett jävla angrepp på demokratin, kärleken och öppenheten som många som spyr ut dessa ord säger sig stå för.

 

Ja, i ett parti med 780 000 väljare finns det idioter. Det finns garanterat rasister och nazister också. Det finns med 100% säkerhet personer som heilat och hyllat Hitler någon gång. Men vet ni vad? Det finns det i övriga partier också, de har bara en lite annorlunda skepnad. Kommunistiska regimer har dödat betydligt fler än vad Hitlers Nazityskland gjorde. Ändå anses det mer "okej" att hylla Stalins Sovjet eller dylikt. Det är en dubbelmoral jag inte blir klok på.

 

I ett parti med 780 000 väljare finns det också en majoritet som varken kan klassas som idioter, rasister eller nazister. Det finns människor som flytt krigsdrabbade områden, som inte är så kallade "vita cis-män" och människor som inte kallar sig för Sverigevänner och viftar med svenska flaggan (för det är ju tydligen en fruktansvärd handling, det lärde jag mig på Twitter i går). De allra flesta som röstade på SD är mest troligt helt vanliga människor, sådana som du och jag, som är lite missnöjda på ett eller annat sätt.

 

Jag har sagt det förrut och jag säger det igen. Man kan inte förminska en grupp som till antalet är över 200 000 fler än Göteborgs befolkningsmängd till att samtliga skulle vara hemska rasister med sikte mot Tredje riket. Det går inte.

 

Som tidigare (notera tidigare, no need to skrika rasse) öppen SDU-medlem vet jag ganska väl vad jag talar om när jag säger att 9/10 personer blir negativt inställd till en om man säger att man röstar blågult. 9/10 är alltså de personer som man redan på förhand vet att de inte kommer att lyssna på ens åsikter, att de redan på förhand tycker att man är en idiot som borde fråntas rösträtten. Och det är just det, ignoransen och frånstötandet, som gjort att SD ökat så lavinartat som man gjort. Det borde varje människa förstå. Ignorans föder missnöje och missnöje med övriga partier kommer enbart att generera framgångar för SD, vilket vi tydligt såg i går.

 

Det är alltså upp till övriga partier och de 87% röstberättiga svenskar som inte röstade SD i går att lyssna på Jimmie Åkesson och de som valt att stötta den politik han står för. För så länge inte detta görs kommer SD-sympatierna bara att öka. Jag säger inte att man inte ska bekämpa rasism och orättvisor, för det ska man i allra högsta grad göra, men jag säger också att man inte får se SD som synonymt med rasism. Fortsätter man ändå att göra det, ja, då är det bara en tidsfråga innan Sverigedemokraterna får än mer inflytande i era liv som ni så förgäves försöker att skydda från den hemska, bruna politiken som ni skyr värre än döden.

 

 

Att sedan folk ryter och fräser över att antalet SD-väljare är så stort, men att så få ger sig till känna; är det så jävla konstigt? Är det det? Är det konstigt att folk blir osäkra och inte vågar stå för vad de röstat på när betydligt mer socialt accepterade vänsteraktivister och övriga skriker om att SD-väljare borde avrättas och att de som röstat på SD är rasister? Tro mig, ingen med vettet i behåll varken är eller ska bli kallad för rasist. Överallt används skrämselmetoder gällande att SD-väljare kan bli nekade jobb, bostad etc. Tror ni då att någon ska våga stå för vad de röstat på? Låter skrämmande likt Nazityskland, om ni frågar mig. Där fanns det många som inte vågade stå för vad de var, just pga rädslan av att bli lynchade av hatiska motståndare.

 

Så tänk en extra gång innan ni häver ur er att en SD-väljare skulle vara rasist, nazist eller idiot. För i de allra flesta fallen är det helt säkert inte så. Det kan vara er bästa vän, ert syskon eller er förälder som valt att rösta blågult och ni ska respektera det, på samma sätt som de och andra respekterar er röst. 

 Trouble is her only friend and he's back again.

Livet är stökigt av mer än en anledning. Lovar att höra av mig så snart det värsta är över. Här har ni lite bilder så länge. Ta hand om er.

 

Meanwhile bara minuter från oss... #käris

Hej bloggen. Tänkte bara säga att jag lever. Livet är dock rätt tungt just nu så förvänta er inget muntert uppdaterande. Handlar inte om Pittsburgh eller så, utan om att jag och många andra förlorat en fantastisk vän. Sånt som man aldrig kan bra förberedd på.

 

Ha det.

Ja, jag ska fortfarande visa er bilder på hur jag bor här, men i dag är inte den dagen. I stället tänkte jag berätta för er hur en vanlig (var)dag i mitt liv ser ut. In case om någon undrade, liksom. Alla au pairers dagar ser så klart annorlunda ut beroende på familjesituation etc, men i grund och botten är vi alla här (eller där) av samma anledning; att passa kids. Kan därför ana att de flesta au pairers dagar har likheter med mina.

 

Vaknar gör jag runt 7-7:30 beroende på när min värdmamma börjar jobba. Gör i kanske 90% av fallen frukost till båda barnen, förbereder sexåringens lunchlåda, borstar tänder osv. Gör klart inför skoldag, kort och gott. Vid 8:10 följer jag och tvååringen sexåringen till busstoppet dom ligger kanske 50 m från huset. Sedan är jag alltså själv med den lille större delen av dagen och även om han är väldigt vild är det extremt skönt att bara ha ett barn. De två första veckorna hade jag båda och då var det lite mer att stå i...

 

Mellan 8:30-9:30/10:00 brukar vi leka hemma/åka till parken/gå ut och gå om han inte har simlektion eller liknande. Ibland åker vi på storytimes, till zoo/museum eller liknande och då är vi borta längre. Annars är det snacktime hemma runt 10 och sedan mer lek/annat tills 12 då vi äter lunch. Efter lunchen sover han och oftast sover han i ~tre timmar. Under den tiden brukar jag tvätta/städa (tvättar mina och barnens kläder varannan vecka och städar mitt och barnens rum samt toalett varje) samt kolla serier/läsa eller dyl, så de timmarna är softa!

 

Vid 15:30 kommer sexåringen hem från skolan och ungefär samtidigt brukar tvååringen vakna. Två dagar i veckan har hon gymnastik så då kör jag henne till det, annars äter båda snack hemma samt att jag hjälper sexåringen med läxorna. Föräldrarna brukar komma hem runt 17 och då slutar jag, även om jag brukar stanna kvar och snacka med dem. Med andra ord jobbar jag ca tio timmar om dagen fem dagar i veckan, samt att jag ibland jobbar extra om föräldrarna är borta någon kväll eller liknande.

 

Många timmar är det men det är väldigt roligt och inte så hårt som man kan tro, även om det ibland kan gå en på nerverna att ha en sjövild tvååring som inte lyssnar för fem öre att ta hand om, haha. Efter jobbet hinner jag inte göra särskilt mycket, större delen av min vardagdfritid går åt till att vara på gymmet eller att sitta i bokaffärens café med en bok och en vaniljmacciato. Helgerna däremot, då finns det tid för annat, men det kanske ni redan har märkt, haha!

 

Söndag i Burghen (och i större delen av resten av världen) och jag ligger i min säng, helt oförmögen att göra annat än att äta bagels och överväga om jag ska göra något i kväll eller om jag helt enkelt är för bakis för det. För bakis, det är jag och det efter en amazing kväll och natt i går!

 

Startade helgen med bio med finskan. Vi såg Let's be cops och till och med jag, som inte gillar annat än gråtrullar, skrattade mig tårögd. Så jag fick mitt gråt ändå. Åkte hem och sov i alldeles för få timmar innan jag styrde räserräkan mot Shadyside.

 

Träffade Juliorna samt Alida och åkte till Heinz Field för att se vår första footballmatch. Vi satt i solen och det var ~27 grader ute så ni kan ju förstå att vi stektes och att jag var röd som en kräfta efteråt... Pitt vann med 62-0 så det var ju ingen spännande historia direkt, men det var kul ändå. Ska försöka gå på deras matcher i fortsättningen, känns som att det finns hopp om att jag kan börja gilla sporten när jag börjar fatta den lite bättre. Och så är Panthers det enda Pittsburghlaget jag kan hålla på, för de bär inte svart och gult, haha.

 

Efter matchen drog jag och Juliorna och käkade innan vi gjorde oss i ordning för fiesta. Och fest blev det! Åkte till Oakland för collegefest och hade så himla kul hela natten! Buggade(!!!!) till Come on Eileen, hade sönder mina skor, lärde jänkarna Lambo, krossade mitt knä, hängde på rooftop med en massa sköna människor etc etc etc! Så mycket bättre än förra helgen, haha...

 

I dag har vi bakishängt hos Julia och nu ligger jag alltså här i min säng efter tre timmar i badet... Planen för resten av dagen är antingen bio eller sova. Lutar åt det sistnämnda. Ha d gott!

 

ÄLSKAR bakishäng i badet