Så... Jag sa alltså sist vi talades vid att jag hade mycket att göra då min ena kollega har semester. Det var INGEN-JÄVLA-TING mot hur mycket jag har att göra nu. I förrgår red Simon en av de nya och gick omkull med resultatet punkterad lunga. Han kan med andra ord egentligen inte göra någonting, och även om han är världens snällaste och verkligen försöker göra så mycket han kan så... Går det inte riktigt att rida åtta hästar om dagen med en lunga som är kaputt. 

 

Med andra ord är jag numera inte bara groom utan beridare också... Yay, haha. Har i dag hunnit rida Floyd, Blues, Classico och Colorado mellan allt annat som ska göras, och detta med varierande resultat. Floyd och Colle skötte sig fint, Blues satt jag på för första gången och han var h e m s k; verkligen inte min typ av häst. Classico hjälpte Simon mig med och även om jag känner mig som världens sämsta + obegåvade ryttare så går det inte att komma ifrån hur mycket jag tycker om den hästen. Munnen är jättesvår men han är så otroligt kul att rida, verkligen min typ av häst. Hade dock hellre stått på marken och sett Simon rida, för herregud vad jag tappat allt vad ridkänsla heter, men man kan inte få allt här i världen...

 

Annars har här inte hänt mycket nytt. Fick av förklarliga skäl ge upp min lediga dag denna vecka men kan inte klaga direkt. Min hjärna har ändå varit på bråkhumör de senaste dagarna (obs det finns en anledning och det är inte att jag har någon diagnos (mamma jag tittar på dig nu)) SÅ lika bäst att hålla sig sysselsatt så att man inte deppar ihop helt.

 

NU: slaggish. VET att klockan är typ åtta men alltså... Jag jobbar 07-19 utan break och JÄVLIGT hårt för tillfället. Jag är ursäktad!

 

I brist på annat... Min saknade lilla Kaka

Bloggtorka deluxe. Som vanligt. Är i princip aldrig hemma om kvällarna och på lunchen... Ja, helt ärligt brukar jag inte ens ta lunch för tillfället då jag har NOLL ZERO NADA motivation till att varesig skriva roman eller blogg, och då kan jag lika gärna jobba ett par timmar extra och få lite mer gjort. I dag har jag jobbat 07-20 utan break. Jobbar egentligen 07-12 + 14-17:30 men ser som sagt ingen mening med att inte göra någonting vettigt i två timmar mitt på dagen samt att jag trots allt gillar att vara ensam i stallet om kvällarna. Just nu har jag dessutom svinmycket att göra då min kollega som har hand om chefens hästar är på semester den här veckan = jag har både Simons och alla min chefs hästar, och även om Simon gör MYCKET är det fortfarande väldigt mycket mer än vanligt på mina dagsagendor. I nuläget ser väl dagarna ut på ett ungefär så här...

 

07-09 Fodra, mocka och sopa båda stallen, göra i ordning första hästen åt S

09-9:30 Släppa ut de hästar som inte ska ridas under förmiddagen
09-11 S rider ca tre hästar inan lunch så de gör jag i ordning samt rider fram, mellan hästarna allmänt stallpyssel

11-12 Tar in hästarna som varit ute, lunchmockar samt fodrar

12-14 Här har jag egentligen lunch men brukar försöka rida någon häst samt putsa det som använts under fm
14-16 S rider en eller två hästar, så samma sak som under fm + släppa ut de som ridits under fm
15:30-16:30 kvällsmockar, ger hö, sopar inne & ute och tar in de som är ute
17-17:30 Putsar och städar upp i stallet, fodrar kvällskraft
17:30 Nattar hästarna, dvs ryktar, fixar hovarna, byter täcken, lindar osv

 

Det var väl ungefär det... Kan förstå att det inte låter som drömmen för någon annan men för mig så är det verkligen allt jag älskar. Om jag inte var född till att skriva så måste jag ha satts till denna jord för att jobba som groom. Även när jag själv red lite mer seriöst tyckte jag nog helt ärligt mer om att ta hand om hästarna än att faktiskt rida och tävla... Finns på riktigt få saker i världen som får mig att må bättre än att pussa mina hjärtan god natt med vetskapen om att de står renborstade, i rena och lagom varma täcken på en fluffig och ren halmbädd.

 

NÅVÄL. Vad har hänt sen sist? Mycket och lite, skulle jag säga. Dels har jag HOPPAT!!!!! för första gången på jag vet inte hur länge. Vi har fått två nya hästar; Colorado (*06 e. Colandro-Landgraf) samt Flying Cornet (*10 e. Cornet Obolensky-For Pleasure) och den förstnämnda rider jag en del, vilket så kalrt är kul... Tills Simon säger att jag måste hoppa, hahaha. STOR som ett hus och stark som ett X2000 är han, men otroligt snäll och scope så att det räcker och blir över. Påminner lite om Nisse som jag red under en period som junior, och han var ju världens bästa, så...

 

Förra helgen var jag ute med Lucie och Lucie, vilket nog var min bästa utgång på jag vet inte hur länge. Ett ganska bra kvitto på det var att jag kunde dansa och ha kul utan att känna mig totalt socialt handikappad trots att jag bara druckit en!!!! dry martini. Livet som ständig chaufför är alkoholfritt men faktiskt ganska nice, ändå. Var hemma en halvtimma innan jobbet, men det var det värt.

 

I söndags kom Nora äntligen hem efter att ha svikit mig för en vecka i Sverige. Jag plockade upp henne på flygplatsen och belönades rikligt med typ... två kilo svenskt lösgodis samt en massa Marabou. KÄRLEK. Var även hos Nora och umgicks med henne + hennes team i går, alltid lika trevligt och alla tycker alltid att jag är lika hjärndöd som sätter mig och kör 45 min till Zug efter jobbet. De fattar liksom inte att 45 min är nästgårds i Sverige...

 

Vad finns där mer att säga? En massa, helt säkert, men nu måste jag sova. Vi hörs när vi hörs!

 

P.S. Har gjort sönder tre mobiler på tre veckor. Min nr 1 är förvisso på lagning och borde vara tillbaka snart, men att jag lyckats ha söndet BÅDA mina extralurar är ta mig fan uppsendeväckande. D.S.

 

P.S.2. Fjärde fortkörningsboten på en jävla månad är ett faktum. Oklart hur svårt det ska vara att inte köra för fort... D.S.2.

 

Gammal favvisbild på mig och kines-Limpan. NÄSTAN så att man saknar henne.

Torsdag kväll. Jag har jobbat varje dag sedan förrförra måndagen och det känns inte ens jobbigt att klockan är ställd på halv sex även i morgon. Livet är så himla bra just nu, om någon missat det. Av just den anledningen tycker jag inte att det är jätteinspirerande att blogga eller ens skriva över huvud taget. Faktum är att jag ägnar lika mycket tid åt att försätta mig i en mörk sinnesstämning som jag gör på att skriva i den där eftersträvansvärda sinnesstämningen. Kan säkert låta märkligt, men har man under ett års tid försökt få klart en roman med arbetsnamnet "den sorgligaste bok som någonsin skrivits" är det inte jättebra för produktiviteten att livet är en dans på röda rosor.

 

Men kanske ska man bara njuta, ändå. Jag har alltid varit dålig på det; alltid blickat bakåt på allt jag aldrig kommer att uppleva igen, eller hur mörkt livet varit. Allt oftare kommer jag på mig själv med att nästan behöva nypa mig i armen, för att förstå att livet faktiskt är precis så här bra.

 

Också i dag har varit en fin dag. Gårdagskvällen spenderades i Zug med Nora och hennes kollegor ackompanjerat av rödvin och scharkisar. Gjorde stallet lite snabbt på morgonen och sedan hade vi en lugn förmiddag; Simon red Nemo på morgonen och sedan red vi ut på resterande fyra. För tillfället har vi nästan 20 grader varmt vilket varit mer än välkommet efter ett par veckor då det tagit tio minuter att bara få på sig alla lager kläder varje morgon. Med andra ord var det mer än lovligt skönt att spendera ett par timmar på våra fina ridvägar.

 

Annars är det väl ungefär samma som vanligt. Nya stallet stod äntligen klart i helgen och i tisdags flyttade vi in. Är så HIMLA glad att slippa det tillfälliga stall vi stått i sen jag kom hit som både var litet, mörkt och allmänt sjaskigt... Solarium, duschspilta med både kallt och varmt vatten samt fungerande vattenkoppar känns som rena lyxen, haha. 

 

Så mycket mer har jag nog inte att berätta, mer än att Nora fyller år på fredag vilket givetvis ska firas. Har dessutom lyckats se till att vara ledig på lördag vilket blir min första lediga helgdag... Sedan jag flyttade till Schweiz för snart ett år sedan. Sjukt, ändå. Nu ska jag försöka få i mig någon form av föda vilket inte varit det lättaste sedan jag drabbades av en djävulsförkylning förra veckan (folk snackar om man colds, det är 1000 gånger mer synd om mig just nu) samt FINALLY ta mig tiden att se Amy. Ha det så FÄJNT så hörs vi.