Linette, *05, sto, e. Landor S (Landadel-Godehard) - Tristan (Trautmann-Lasso)
Stallets speedstjärna och nu, efter att både Jolie och Lunox gått i pension, äldsta häst. Felfri i internationell 130, och vinner allt upp till den höjden. Vändbar som en b-ponny, hoppar hinderstöden bak och generellt sett väldigt rädd om sig. Ingen häst som kommer att gå GP, men en superstjärna att ha med sig med de yngre förmågorna som inte går högre än 130 om man vill vara säker på att vinna tillbaka startavgifterna. 

 

Även en riktig mystjej som inte tycker att något tillfälle är dåligt för lite mys. Borrar in mulen i magen på en och trycker sig fast där, och så kan hon stå i timmar...

 

Elduro, *07, valack, e. Eldorado van de Zeshoek (Clinton-Toulon) - Lord Z (Lord-Calando I)
"Elton" (aka Eltonios, Elton John, Elton Johnny etc) är en av våra två Eldorado-femåringar. En mycket personlig grabb (med betoning på grabb, inget gosande här inte) som utvecklats väldigt mycket i år. Tävlingsdebuterade i februari och har sedan dess bara blivit bättre och bättre för varje tävling som gått. Från att ha varit en lite gänglig och ganska valpig häst till att ha biffat på sig ordentligt och hoppa med mycket scope. Går det en femåring "ska" göra här dvs ~110.

 

Leipzig, *11, valack, e. Lord Z (Lord-Calando I) - Ulior des Isles (Uriel-Kalmiste)
Vår lille babyboy som är uppfödd av min chef och som nyligen är inriden, med inhoppning påbörjad. Liten kille på ca 160 cm med världens största hjärta. Alltid glad, alltid positiv till allting och så otroligt snäll. När jag kom till Schweiz var han inte mycket alls hanterad och jag kunde i princip göra vad jag ville med honom. Löshoppar fint och är väldigt rädd om sig så förhoppningsvis kan han bli någonting på hoppbanan också.

 

Coco Blue II, *07, sto, e. Chacco Blue (Chambertin-Contender) - Pablo (Pilot-Matrox)
"Coco" (även kallad Cocopops) är den av våra hästar som i nuläget går störst klasser sedan Undercover såldes och hon debuterade 140 för ett tag sedan. Fantastisk liten häst som får allting att se väldigt lätt ut, men som inte är den lättaste att rida då hon kan vara "lite" vild. Det är smällar man får ta med en häst som är så bra som den här damen är! 

 

En riktig liten prinsessa som vet om precis hur bra hon är. Nu har hon lugnat ner sig avsevärt och jag har börjat tycka om henne allt mer, men en del humör har hon fortfarande... Haha. Till exempel så SKA hon hälsa på varje häst i varje box när man går till skrittbandet, det finns ingenting i hela världen som kan stoppa henne från det. 

 

Tänkt som Lovisas bästa häst, nu har dock Pascal ridit henne sedan Lovisas olycka men nu är det dags för tjejligan att återförenas igen!

 

 

 

Dubai, *09, sto, e. Colman (Carthago-Lord) - Calvados (Uriel-Ibrahim)
"Dubi" är stallets stjärna och min ena ryttares (Pascals) stora favorit, och även en av mina absoluta favoriter. Hon är sex år och går i nuläget det en sexåring "ska" göra, dvs 120-125. Nästan alltid felfri och hoppar med scope som gör vilken WC-häst som helst avundsjuk... Det är liksom inte så konstigt att landslagsryttare efter landslagsryttare kommit och frågat efter just denna dam efter att ha sett henne hoppa.

 

Dubai började tävla "på riktigt" först i år efter att endast ha gjort en tävling som femåring, och hon har onekligen blommat ut. Hemma är hon inte så speciell, men så fort knopparna åker på och hon skrittar in på framhoppningen blir hon en riktig superstar. En väldigt personlig häst med en massa egenheter som enligt mig är omöjlig att inte älska... Pratar jättemycket, älskar när man borstar hennes pannlugg och kan under inga omständigheter vara själv på skrittbandet är bara några av hennes egenheter. 

 

Nämen HEEEEEJ. Kom på att jag hade en blogg. Sjukt, va? Sedan senast har jag hunnit med att besöka Sverige i åtta dagar och... Inte så mycket mer. Kändes precis lika konstigt som förra gången att komma "hem" (folk frågar mig vad som är hem och vad som är bort och mitt svar är att både Alingsås och Biberist är hemma, så jag haar väl två hem plus Pittsburgh som alltid kommer att vara mitt hjärtehem). På ett sätt känns det som att man aldrig lämnat och på ett sätt känns allt så himla... Avlägset. Framför allt drabbas jag av väldigt mycket ångest och mörker i Sverige, samtidigt som jag ÄLSKAR att träffa familj, vänner, hästar etc. Det blir väl kanske så när man mått så himla dåligt på en plats, kanske. Jag bodde trots allt på Ginstgatan i typ tio år varav mer än hälften var jävligt jobbiga. 

 

Hur som helst så åkte jag i första hand hem för att fira brorsans student. HELT galet. När blev han så här stor? (Och när blev jag så stor att det är tre år sedan jag slutade skolan??) Fint, fint. Spenderade så klart även en hel del tid men min övriga familj och mina vänner som jag saknat SÅ. Bland annat tävlade lil sis både lördag och söndag vilket jag så klart var med på. Värker i hjärtat när jag tänker på min lille ponnyprins... Hade nästan glömt hur mycket jag saknar honom innan den här tripen. Min bästa vän. 

 

Under helgen kom även Maria ner från Stockholm och hälsade på, och på tal om henne så kommer hon till Schweiz I DAG!!!!!! och jag får bli nästan-sambo för en tid framöver. Hurraaaaaa! Gällande Schweiz så är jag ju också tillbaka i vardagen och om den finns inte mycket mer att säga än att vi var och tävlade i Delémont i lördags. Har varit där en gång innan och även om det inte är en fancy tävling på något sätt så gillar jag stället. Super att starta unghästarna på bla, och med det sagt... EVITA TÄVLINGSDEBUTERADE!!!!!! Vi alla trodde nog att hon skulle få i alla fall något stopp med sig då hon varit lite spooky annars, men hon var hur cool som helst och bjöd på två jättefina rundor med en del riktigt flashiga språng. Gissa om jag var stolt?

Övriga hästar skötte sig lika bra. Evitas jämnårige bror Elton var nolla i första, och hade ett ner i andra men det var första gången han gick mot klockan så ingen fara där. Zo som står här i ett par månader då hennes ägare är utom utomlands var med oss på tävling för första gången och var nolla i första, 4 fel i andra. Aristo var väl lite dagens stjärna med två nollrundor och en sjätteplats som toppnotering. Nämnas bör att det är väldigt mycket svårare att ta bra placeringar i Schweiz än vad det är i Sverige... Nästan alltid 70 starter och MÅNGA felfria + SNABBA trots svårare banor.

 

I dag är det måndag = jag är ledig. Unnade mig att sova ut till hela klockan nio(.....) i morse och efter det har jag spenderat tid med my love. I kväll kommer alltså Maria och innan dess tänkte jag försöka hinna med att städa och skriva. Motivationen är på topp för tillfället, ca första gången det händer sedan jag blev lite lycklig så man får passa på... I veckan har vi tävling i Estavayer och därefter lämnar mina ryttare mig för lite semester i Sverige = jag och Maria har stallet själva = full rulle.

 

PUSSSSSSSSSS

 

Står med Super-Dubi på skrittbandet och glömde att plocka med mig en bok, såååå... let's blogga. Är inne på sjunde jobbdagen i streck och är totalt dödstrött, MEN i morgon åker jag till Sverige för vacay i en vecka. Nog för att det inte lät bli allt för vilsamt (ska agera showgroom tre dagar bla), men det är ändå annat än att gå upp 06 VARJE dag och pyssla om 20 hästar.

 

I veckan har vi haft tävlingar i Bern och hästarna har levererat som vanligt. I fredags var vi i väg med Coco, Dubai och La Spezia. Dubai outstanding som vanligt, det är liksom ingen som är förvånad när landslagsryttare efter landslagsryttare kommer fram och vill veta mer om henne... Spezi blir bättre och bättre för varje tävling, hon är ju nio år men helt grön. Coco är tillbaka från sin lilla svacka och nollade 125:en.

 

I går var Coco och Linette i väg. Linette gick bara 130 och Coco 135 + 140, barav 140:n var debut för hennes del, och hon var helt otrolig... Nolla och 4:a i 135 och nolla och 7:a i 140, av 70 starter. Det ser så himla lätt ut för henne dessutom, så att starta GP om ett år blir nog inga problem.

 

Annars då... Har dödens träningsvärk i mina axlar och mage efter ett trimpass på jordens starkaste häst i går. Har en miljon saker att fixa innan Sverige men sa ändå att jag kunde jobba på min lediga dag. Och så vidare... Livet rullar på och sommaren infinner sig allt mer. I morgon flyger jag till Sverige och samtidigt som jag längtar halvt ihjäl mig kan jag inte rå för att känna saknad efter mitt liv här, innan jag ens åkt. Som vanligt i min hjärna, alltså.