Ingen dator och ingen fritid. Jag tror att ni förstår vart jag vill komma med den inledningen.  Lika bra att skippa ursäkter och gå direkt in på kalla fakta.

 

Jag bor inte i Belgien längre. Inte utomlands alls, faktiskt. Och det har jag inte gjort på några månader. Efter Stephex Masters i början på höstens första månad tog jag mitt pick och pack och flyttade hemåt. Eller ja, först gjorde jag ett par tävlingsveckor i Bonheiden (Belgien) respektive Donaueschingen (Tyskland) med mitt nya team. För att sluta jobba med hästar, det har jag inte gjort. Jag har bara flyttat till lite nordligare breddgrader. Mellersta Skåne, närmare bestämt.

 

Jag vet att jag tidigare sagt att jag aldrig, aldrig, aldrig skulle kunna tänka mig att jobba med hästar i Sverige. Och här är man nu. I Sverige. Med fjorton kollegor på fyra ben. Och jag älskar det. Nästan alltid.

 

Hur hände det här, då? Kort och gott så var jag sugen på att göra mer tävlingar vilket inte skulle hända inom någon snar framtid på Stephex då Jonna, som jag jobbade för, redan har Sofie som i mina ögon är en av de bästa i världen på det hon gör och den jag antagligen lärt mig mest av sedan jag började jobba med det här (tack för det Sofie!!!!!!!). I alla fall. Jag fick ett jobberbjudande om att bli tävlingshästskötare hos Alex Zetterman och jag tog det. Två månader senare är jag JÄTTEglad för det.

 

Jag tänker inte dra någon recap över de senaste månaderna här mer än att vi hunnit med ett par utlandstävlingar, Volkswagen-meetingen på Flyinge, Billdal respektive Elmia samt att vi dessutom hann med Breeders däremellan. Där hade vi alla tre ynglingarna till final varav den ena av sexåringarna var tvåa och den andra sexa. En av dem kommer att hoppa i Scandinavium i början på nästa vår vilket alltid varit lite av en drömtävling för mig.

 

Nu har ni lite mer koll på läget. I dag är jag ledig och mamma och syrran har varit nere på besök och skämt bort mig med hotell och sällskap. Ibland är inte livet helt värdelöst, ändå.