Saker jag borde göra: PACKA, städa, diska, duscha, äta, fixa mina biljetter och allt annat. Vad jag gör: ligger i sängen och kollar BRITs... Bra Lovi, det är ju ändå bara åtta timmar innan du ska åka :)))) Jag menar.. Vem behöver sova?! Jag har ju faktiskt ändå varit lite duktig och försäkrat mig ungefär 84489 gånger om att mina älskade fyrbenta kollegor kommer att bli väl omhändertagna medan jag är borta, har gått och blivit hönsmamma och tror att de inte kommer att klara sig utan sin slav i sex dagar. Typ...

 

MEN hur som helst. Det ska bli så jävla skönt att få komma hem och bara vara lite. Inte behöva ställa klockan, umgås med familj och vänner och CHALLE och allt det där. I morgon är det ju dessutom prick tre månades sedan jag lämnade Sverige. Galet. Verkligen galet.

 

Detta om detta (hur mycket kan man skriva om att man ska till Sverige, egentligen?). Vi hördes ju senast i måndags så här har inte hänt allt för mycket. Hästarna har hoppats både i går och i dag eftersom P inte kommer att kunna hoppa något nämnvärt när jag är borta. I går var det bana som gällde och i dag lite gymnastik. Jag ÄLSKAR ju som sagt hoppdagar och samtliga hästar har skött sig bra så jag kan inte klaga. 

 

Något som inte är lika kul var att vi fick ta bort en häst i går. Så himla hemskt. Vi har liksom EN av de äldre hästarna som inte står på box och självklart var det han, Gustav (Evitas sexåriga storebror), som stod på tre ben vid morgonfodringen. Jag har aldrig sett en så halt häst i hela mitt liv, och jag har ändå sett benbrott förr. Det var HEMSKT. Han kunde över huvud taget inte sätta ner ena framhoven och benet var så stort... Han är annars världens mest personliga häst, så himla speciell, men den dagen bara han stod och led. Vet kom ut och sa i princip direkt att det inte fanns någonting att göra, så de skulle ta bort honom på plats. P fixade inte att se det så han frågade mig, och jag kände väl att jag ville att Gusti skulle ha någon han kände vid sin sida den sista stunden så jag tog det. Det var bland det värsta jag varit med om... Har fortfarande inte kunnat smälta det, är fortfarande som i chock. 

 

Vila i frid, fina Gustav ♥

 

HOLA. Jajemän, jag lever och nu är det bara TRE dagar kvar tills jag åker till Sverige, som det om tre dagar är tre MÅNADER sedan jag var i sist. Galet. Har så mycket roligt att se fram emot och så många att hinna träffa men vill verkligen hinna med att bara vara hemma och i stallet också. Mitt gröna rum och stallet är ändå vad som är mitt Sverige när allt kommer till kritan. Jag har spenderat så oändligt mycket tid där, på gott och ont, och det har på många sätt gjort mig till den jag är i dag. 

 

I veckan har jag haft sjuuuukt mycket blogginspiration och så mycket jag velat skriva. Varför detta inte inträffat? För att vårt vlan legat nere... TIMINGEN. Ska ändå försöka att skriva lite utöver romanen i dag och så får vi se om det kommer någonting vettigt ur det. Gör det det så lär ni märka det. Jag är egentligen lite less på dessa "i dag har jag"-inlägg, även om det är vad den här bloggen är till för i nuläget. Jag saknar att klä varenda liten känsla i ord men ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om jag fixar att vara så öppen och så ärlig om mig själv till så många människor. För människor gör en illa om dom kan, som Håkan sjöng...

 

I övrigt har veckan flutit på bra. Vi hade jättefint väder som verkligen gav vårkänslor deluxe i början, men över helgen hade vi tyvärr snö och minusgrader igen. Blä. Blev så himla lycklig när solen och plusgraderna tittade fram. Jag är egentligen inget jättefan av våren då jag mest tycker att den är blaskig och halvkall, MEN vår i stallet är bland det bästa jag vet. ÄLSKAR när fåglarna kvittrar och solen värmer så pass mycket att man kan gå omkring i bara fleece. Hästarna blir så mycket gladare och allt är bara bättre, helt enkelt.

 

För att inte bli för munter här kan jag även berätta att jag tagit mig ut och sprungit några gånger. Det är väl nu jag ska skriva om hur härligt det är och hur underbar känslan efteråt är men NEJ. Jag HATAR MOTION. I alla fall all motion som inte innefattar hästar, skidor eller bollar. Folk snackar om den här härliga efter-känslan är men nej... Jag får bara ont i huvudet. Och resten av kroppen. Motion är enbart ett nödvändigt ont, typ som attg diska eller tvätta, och inget annat.

 

Ja, ja. Nu ska jag väl försöka att göra något av den här dagen också. Sov sjukt nog till elva!!!!! vilket inte hänt sedan min första vecka här, så det känns som att man borde ta tillvara på de timmarna som är kvar. Typ gå till Coop eller så. Herrraaaaa.

 

Gose-Lunox ♥

 

Egentligen har jag inget av värde att skriva, men bloggverktyget var uppe och jag fick lite feeling, så... Here we go. Ligger i sängen med en skummig cappuccino, mina kära London-nyheter rullar i bakgrunden (dessvärre är min älskade väderman försvunnen sedan cirka veckan tillbaka) och jag har just både duschat och tryckt i mig lite mat. 88 jobbtimmar tills Sverige har blivit 77 och i dag var det verkligen roligt på jobbet. Jag vet inte varför, men tiden sprang i väg i en rasande fart trots att det var svinkallt och att vi inte gjorde någonting särskilt. Alla hästarna var fina och glada, DOCK börjar jag få lite panik för de nya skären till klippmaskinerna som beställdes för typ två veckor sedan har inte kommit och nu börjar till och med de som klipptes senast se ut som nallebjörnar...

 

I natt sov jag inte ett skit i princip pga ÅNGESTEN FRÅN HELVETETS EVIGT BRINNANDE JÄVLA ELDAR. Har aldrig varit en person som haft särskilt mycket ångest, när jag haft mina längre perioder av depression har det mer handlat om extrem nedstämdhet än om den här hemska känslan som ångest är. Finns fan inget värre, och i går kväll slog det till med full kraft. Vet inte varför, för jag hade haft en jättebra dag, och jag har inte direkt någonting nytt att vara nere över. Ångest är ju dock tyvärr inte alltid helt logiskt, något som var rätt tydligt med tanke på att jag hade ångest över så extremt oväsentliga saker. Blir så jävla less på mig själv ibland.

 

Och detta leder oss till en annan sak... Varför jag är så jävla tacksam för min livliga fantasi. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, kunnat ta mig till platser bara tack vare min fantasi. Scener som skett, scener jag hoppas kommer att ske och scener som aldrig någonsin kommer att ske. Scener som är så tydliga att de nästan blir verklighet och tack vare detta lyckas tränga bort alla obehagskänslor.

 

Har man en hjärna som i 21 år konstant snurrat på högvarv kan man behöva de här psykiska tillflyktsorterna, tro mig. Och ska jag vara helt ärlig så tror jag att dessa inre resor har räddat mig från en hel del skit. I går lyssnade jag på en dokumentär om narkotikamissbruk, och jag känner så väl igen mig i dessa människor som hamnat på den absoluta botten. Att de behöver någonting för att stänga av, för att sluta känna. Jag vet hur det är, och jag är nog egentligen helt och hållet den personlighetstypen som skulle kunna hamna i ett missbruk, tyvärr. Och just därför är jag himla glad över att jag kan stänga av, eller i alla fall fly känslorna för en stund, tack vare min fantasi. Sen att den försatt mig i skiten mer en än gång, det må så vara, men hellre det än att sitta med en kanyl i armvecket för att det är det enda som kan hindra en från att känna.

 

MEN JA. Hade ju inget vettigt att skriva som sagt så jag ska väl sluta här. Klockan ringer 05:45 som vanligt och jag hade tänkt hinna läsa lite innan sovdags. Boken jag läser för tillfället är galet Pittsburgh-romantiserande så HEEEEJ ÅNGESTEN jag känner att du kommer smygande igen. Tschüüüsssssss.

 

 

Ez for prez

Trött och jävlig, men det är ju sen gammalt. I dag har jag haft stallet själv, eller P har ridit ett gäng men våra stallgubbar är alltså lediga på söndagar = jag gör stallet + har haft resten av hästarna. Normalt sett är det inga problem men i dag var jag sååååå trött och såååå långsam. DOCK var det strålande sol och faktiskt varmt hela dagen så det var underbart. Hade dessutom tid att ta ut Lunox för en gångs skull, vilket i princip gjorde hela min dag och antagligen hans också. Har sällan träffat en häst som blir så lycklig för lite kärlek och att få göra saker, och då kan ni ju förstå att det känns jobbigt att han aldrig kommer att bli bra igen. Stora, fina gubben.

 

I morgon ska jag inte göra ett skit och vet ni hur otroligt skönt det ska bli? Inte städa, inte tvätta, inte åka någonstans. Skulle behöva handla men det gör jag bara om jag veeeeerkligen känner för det. I övrigt har jag inga planer på att röra mig från min älskade säng på hela dagen. Låter som en mycket bra plan om ni frågar mig.

 

NU ska jag dock försöka att inte somna till Stuck In Love. ÄLSKAR den filmen (och det inte bara för att jag är hopplöst kär i både Logan Lerman och Nat Wolff) och den gör mig alltid glad (och ledsen men vad fan). Dessvärre är ju klockan jättemycket(.......) så att jag skulle lyckas hålla mig vaken i mer än tio minuter är det väldigt höga odds på... Kämpa Lovi, kämpa.

 

Avslutningsvis vill jag tipsa om DENNA playlist på Spotify av Spotify. Namnet lyder "Spela Shoreline!" och redan där förstår man ju att det är en jävla hit. Och ja... Klassiker på klassiker på klassiker radas upp; Shoreline (obviously), Take Me Out, Koka-Kola Veins, Common People, This Charming Man, Come On Eileen, I Bet That You Look God On The Dancefloor, Ca Plane Pour Moi, Don't Look Back In Anger ETCETERA. Ni hör ju. Musiken till vilken vettig förferre som helst I EN OCH SAMMA SPELLISTA. Well done, Spotify.

 

Nej, här var det inte livat. Sorry för det. Har varit """lite""" nere den senaste veckan och sådant är ingenting jag vill dela med mig av längre. Blir dessutom bara mer ledsen av att skriva om eländet. Är absolut inget särskilt som hänt utan det är väl bara att acceptera att jag i perioder alltid kommer att vara mer eller mindre nedstämd. Jag kommer i grund och botten aldrig mer att vara en genuint glad människa, och det är väl tråkigt men jag har börjat lära mig att leva med det efter alla dessa år. Det viktigaste är ändå att man kan inse att IBLAND är livet faktiskt bra, och det kan jag. Allra oftast är jag trots allt väldigt glad i livet just nu, så att det kommer bakslag då och då kan jag ta.

 

Personligen tror jag att den senaste veckans deppighet beror på lite tristess. Det är ju väldigt mycket samma varje dag just nu och jag som person blir lätt uttråkad. Det kommer att bli bättre när tävlingarna drar igång igen samt när Lovisa kommer tillbaka. Tills dess är det bara att härda ut, och sedan är det ju bara två veckor tills jag åker hem! Så under dessa två veckor får jag väl kanalisera min deppighet till romanskrivandet, vilket faktiskt gått riktigt bra den senaste veckan, haha.

 

Sedan sist har jag... Jobbat. Surprise! Haha. Vi är riktigt effektiva för tillfället så det är härligt, och än härligare är att vi haft galet bra väder de senaste dagarna. LOVE IT. Så skönt att kunna jobba i bara fleece och dunväst i stället för tjock dunparkas ÖVER fleece och dunväst. Även skönt att kunna ha hästarna ute i paddockarna under dagarna samt att ha fönstren öppna i stallarna, man märker verkligen hur mycket gladare hästarna blir. 

 

I veckan var vår hemmahovis här och skodde/verkade småttingarna. Evita fick skor för första gången så nu är det bara en frisering som krävs innan hon är en stor tjej och inte bara en fluffig bebis. Jag hade dock lite otur när jag skulle hålla vår minsting när hon skulle skos, trots drog fick hon panik och kastade sig = mitt huvud flög in i ett stålstaket och klämdes fast av henne = mådde piss i två dagar, helt yr och illamående och jag har fortfarande inte helt fått tillbaka hörseln på örat jag slog i. Det var även samma häst som sparkade mig, men faktum är att jag börjar gilla henne. Hon är för det första otroligt söt och för det andra har hon börjat att lita lite på mig nu, annars är hon väldigt rädd för människor överlag.

 

Annars då... Jag var på IKEA i måndags vilket livade upp en hel del. Trodde att jag skulle dö på vägen dit då 1. schweizare inte kan köra bil och 2. min gps fattade inte att vägen var ombyggd och lät mig köra mellan två rondeller typ tre gånger fram och tillbaka innan jag fattade att jag inte kom nånvart. IKEA var dock så klart nice, som svensk är man onekligen tacksam över att denna underbara oas finns. Denna gång var det bara min säng som fick en uppfräschning (+ en del tråkiga nödvändigheter). Min säng är liksom mitt LIV eftersom jag spenderar i princip all ledig tid där, så det är viktigt att den är fin, haha. Måste köpa en ny sängstomme bara, sedan är den +++++.

 

Nej. Måste verkligen lära mig att inte SKRIVA SÅ JÄVLA LÅNGT OM PRECIS INGENTING HELA TIDEN. Därför: over and out. Peace.

 

(What's the story) MORNING (glory)! I dag är det måndag och jag börjar så sakteliga återuppstå från den senaste veckans dödhet. Det är verkligen så, jag behöver en dag för att återhämta mig men under måndagskvällarna börjar jag alltid bli rastlös och längtar till jobbet igen, haha... Mina veckor är ju lite efterblivna i och med mina jobbhelger, så jag har kommit fram till att de kan översättas ungefär så här:

Måndag - Söndag
Tisdag - Måndag
Onsdag - Tisdag
Torsdag - Onsdag
Fredag - Onsdag
Lördag - Torsdag
Söndag - Fredag

Med andra ord har min lördag bytts ut mot en onsdag och det låter kanske inte asfett i era öron, kanske, haha. För mig är det dock rätt lugnt, visst, tors-fre är jag alltid rätt less men resten av veckan går super och jag har ALDRIG problem med att komma upp på morgonen vilket så klart är ett stort plus. Snarare tvärtom. I dag ville jag verkligen sova ut men vaknade... Halv nio. KUL!! Och vem hade trott det om tjejen som aldrig somnade innan tre och helst sov till eftermiddagen för så sent som några månader sedan? 

 

Jag är osäker på när jag bloggade senast (och för lat för att klicka på "Gå till lovisamunter.blogg.se" för att kolla upp det), så jag recapar bara från gårdagen. Fin dag. Strålande sol men dessvärre -13 när jag klev utanför dörren i morse. Hade stallet själv både morgon och kväll vilket jag faktiskt gillar, i alla fall om det bara är en gång i veckan eller så. Får inte bli för mycket av det goda, ni vet. Fodrar (hö+kraft) och mockar åt 23 hästar, kånkar ut ~100 liter vatten till lösdriften och sopar två stallgångar på <2 h. När jag kom hit gjorde jag samma jobb på >3 h. Är fan stolt över hur effektiv jag ändå blivit! Känns helt sjukt att man tyckte att det var normalt när folk hemma la 20 minuter på EN BOX och vägde höpåsarna så att de var på grammet rätt vikt. Det kallas inte att vara noggrann, det kallas att vara långsam...

 

I går var även Lovisa (min ena ryttare alltså) hemma på besök från sjukhuset vilket så klart var jätteroligt! Är verkligen en ynnest att få jobba med någon (några) som man trivs så himla bra med, men det blir ju värre då när man helt plötsligt inte kan jobba ihop... 

 

Om lite drygt två veckor åker jag hem till Sverige och blir kvar i sex dagar, över GHS och lite till. Ska bli SKITKUL (om ni inte redan fattat att jag tycker det, alltså). Saknar allt och alla (nåväl...) därhemma otroligt mycket, men framför allt ska det bli skönt att bara ta det lugnt (aka träffa 1000 pers, vara i stallet, festa, GHS, shoppa, göra 39829380 saker) i några dagar. 

 

Nu börjar det bli dags att runda av här. Har bananpannkakor (DROG!) med hallon och jordnötssmör och en extra skummig cappuccino (glitterglitter) som väntar på mig. Ska se färdigt Boyhood som jag började kolla på i går och sedan styrs skutan mot IKEA: Woop woop!! Kan dessvärre inte shoppa allt för mycket eftersom jag har ungefär 1000 grejer jag behöer köpa under GHS, but still. Köttbullar!!!

 

Tschüüüüssssss

 

 

+++++

Alltså i dag har jag varit SÅ nära på att dö SÅ många gånger. Det har blåst som fan precis hela dagen, och det i kombination med att det är alldeles för många minusgrader, ja, ni kan ju gissa hur hästarna terroristerna beter sig för tillfället... Det enligt mig värsta är att vi har världens högsta "häck" av bambu(?)träd precis utanför stallet, och dessa låter och rör sig extremt mycket när det blåser, så både jag och mina fyrbenta kollegor drabbas av hjärtstillestånd varje gång vi går mellan stall och ridhus. Värst var det när jag gick med en av småttingarna, det kom VÄRLDENS vind och jag som har jordens sämsta balanssinne höll på att ramla och hästen blev livrädd... Var där och då säker på att min sista stund var kommen, haha.

 

Annars har dagen flutit på väldigt bra. Innan lunch hade vi tio hästar gjorda vilket är super, normalt sett gör vi sju eller åtta på den tiden. Kunde till och med sluta lite tidigare trots att jag till och med haft ute hästarna vi annars inte aktiverar, putsat longergjordar och haft ute någon häst en extra gång. Topp! 

 

Tråkigast för dagen var att Carla fick vandra vidare till de evigt gröna ängarna i dag. Det är en häst jag egentligen inte har någon relation till då hon varit skadad hela tiden jag varit här och därför bara gått i "lösdriften", men det är ändå alltid trist när man måste ta bort en häst. Från den positiva sidan sett så är det dock en mindre häst att ha dåligt samvete över, för gud, vad dåligt samvete jag har över de hästar som är avställda just nu. En av dem är som tur är såld och åker i morgon, men en annan är ju min favorit Lunox, och honom är det värre med...

 

Lunox var ju min första favorit när jag kom hit, men är nu helt avställd eftersom han aldrig kommer att kunna hoppa igen. Hade ute honom i dag så att han skulle få springa lite och det gjorde så ont i mig att se hur glad han blev när han fick lite uppmärksamhet. Blev helt tårögd när han kom fram och ville gosa och när han sedan gnäggade efter mig i boxen gjorde det på riktigt ont i hjärtat. Det är verkligen mitt stora problem, jag blir alldeles för fäst vid de här djuren... Har försökt att släppa Lunox så mycket det går eftersom jag vet att han förhoppningsvis snart åker, men jag KAN inte stänga av mitt hjärta helt längre, på gott och ont...

 

Nu sitter jag i alla fall här i en nystädad lägenhet och ska snart sova. Har vart så djääääävulskt trött hela veckan och i morgon blir det antaglifen lite fiesta = ska jag orka hålla mig vaken längre än 22 kan jag behöva ett par extra timmars sömn i natt. Först ska jag dock reseplanera lite, dels för hemresan (som blir sex dagar i stället för fem!!) och dels för en eventuell sommarresa. Jag känner mig aaaaaalldeles för gammal (läs vettig) för att åka på någon jävla suparresa, men en resa till solen alt USA hade varit tiptop, eller ja, det kändes tiptop tills jag kom på vart jag verkligen vill åka... Men dit lär jag få åka själv, något jag dock inte har några större problem med. KAN NI GISSA VART?

 

Mitt internet suger mer än vanligt för tillfället så jag kan inte lägga upp några nya bilder. Sorry.

 

# Jag har blivit addicted av någonting fruktansvärt... The Jeremy Kyle Show på ITV, haha. Brittisk skräp-tv när den är som bäst, eller värst... Anledningen till att jag fastnat för detta program är att det är vad som går på min enda engelskspråkiga kanal innan jag börjar jobba på morgnarna. Vad det handlar om? Arg programledare skriker på arga chavs utan fullständiga tandrader som skriker på andra chavs med ofullständiga tandrader. Typ.

 

 

# Jag har blivit helt vild när det kommer till att veckohandla och köper alltid sjuuuuukt mycket godsaker, godsaker som jag aldrig äter = har ett jävla förråd av onyttigheter. Bara nu när jag i går städade min kyl, frys och förråd hittade jag B&J, Toblerone, mörk choklad, tryffelbrie, vanlig brie, pepparkaksskorpor och typ tusen saker till. Hemma hade jag aldrig kunnat hålla mig ifrån de grejerna, haha...

 

 

# Det är tydligen "allmänt känt" att schweizare är lite speciella och "otrevliga" så alla jag pratar med här tycker att jag är skitkonstig som säger att jag tycker att alla är så trevliga här. De vet inte hur svenskar är...

 

 

# Jag trodde typ att jag inte hade några vänner hemma men nu har jag plötsligt en hel armé som kräver min fulla uppmärksamhet när jag kommer hem över GHS...

 

 

# Jag saknar Pittsburgh så jävla mycket... Kan fortfarande knappt tänka på min tid där eller se bilder därifrån utan att gråtklumpen i halsen gör sig påmind.

 

 

# Känns märkligt att för första gången gå på mässan under GHS och bara köpa saker jag verkligen BEHÖVER. Inga schabrak och inga träns, bara... Ny dunväst, nya jobbskor och en ryggsäck. Och så kanske nåt fint till min lilla prinsessa, för det behöver hon ju. Hehe.

 

 

# Den här veckan skulle vi varit borta på tävlingar hela helgen. Behöver jag nämna att jag är bitter för att det inte blir så? Det spelar liksom ingen roll att det är svinkallt och att det är småtävlingar i kalla ridhus för att ge småttingarna tävlingsvana. Jag ÄLSKAR att vara på tävling.

Alltså MITT JÄVLA SJÄLVFÖRTROENDE. Det måste ha gått och gömt sig under en borste som aldrig används i stallet eller någonting, för jag kan verkligen inte hitta det. Och nu snackar jag inte självförtroende gällande utseende, vem jag är (fast på sätt och vis, jo), hästarna eller någonting, utan självförtroende gällande det ENDA i mitt liv som jag verkligen alltid trott på mig själv i. 

 

Yes, jag snackar om mitt skrivande. Enda sedan jag lärde mig läsa och skriva har jag vetat att det är det jag vill göra, för det är egentligen det enda jag är ganska vass på. Jag har alltid haft sjukt mycket fantasi (no shit...) och jag har framför allt alltid det skrivna ordet, mitt skrivna ord. För även om jag i mångt och mycket är en ödmjuk person (egentligen inte ödmjuk utan mer osäker) har jag ändå kunnat stå upp någorlunda för att jag tycker att jag skriver helt okej.

 

Men inte längre. Jag vet fan inte vad som hänt; jag har tappat allt vad känsla och således också självförtroende heter när det kommer till skrivandet och det gör mig så deppig. För jag vill ingenting annat än skriva, och det handlar inte om någon fåfäng dröm om att bli känd eller rik, det handlar om att jag går sönder inuti om jag inte får skriva.

 

Jag räknar och inser att romanen som går under arbetsnamnet "E" borde varit klar vid det här laget om jag bara hållt utsatt tempo (vilket jag förvisso gjort) och inte hatat allt jag plitat ner och raderat så jävla mycket hela tiden. Nu finns förvisso det mesta ändå kvar (tack Gud för Scrivener), men slängt är liksom slängt för mig. Och det är nog bäst så, för allt är verkligen bara skit. Fy fan. Blir så less.

Men, nåväl. Detta om detta. Behövde bara få det ur systemet och vem vet, snart kanske de inte helt urusla orden kommer till mig också. I alla fall. Livet är väl lite som vanligt. Har hur mycket som helst att göra och när jag inte har det försöker jag att skriva (obviously inte på bloggen) eller i alla fall läsa för att få någon form av inspiration (aka känna mig ännu sämre).

 

I går hoppades större delen av hästarna och i dag har de inte gjort någonting särskilt, bara fått massage och trimmats lite! Har lovat min kära (ena) ryttare att skriva om vad vi gör om dagarna så jag ska försöka att bli bättre på det, haha. När jag kom hit visste jag inte om jag ville/kunde skriva alls om livet här så det är kul att det togs emot så bra.

 

I övrigt har jag ingenting att skriva, haha... Kommer hem om 22 dagar och då är det även GHS och DET SKA BLI SÅ FETT!!!! Men först: pepparkaksskorpor, te och ett försök till att klämma ut några deppiga romansidor om hur taskigt livet kan vara. Kämpa!

 

 

 

Jag knoppar enligt Flyingemodellen då jag tycker att det är snyggast, och det gör väl i princip alla som knoppar snyggt. Säger inte att jag knoppar snyggt/bra för det gör jag inte, men det blir bättre och bättre i alla fall (nu fick jag det sagt, haha). Flyingeknoppar är alltså när man fäster flätan och knoppen med samma band. Steg för steg så gör jag en knopp ungefär så här:

 

1. Blöter manen med en fuktig svamp.
2. Tar min hårklämma och drar en jämn bena, försöker att få varje knopp (på en bra ryckt och inte för tunn man) ca 2,5-3 cm bred. 

3. Håller undan den lösa manen med hårklämman.
4. Flätar stenhårt och något uppåt, fäster flätan med gummibandet och viker även in änden i gummibandet.
5. Rullar ännu hårdare än vad jag flätat. Folk pratar ju alltid om att man måste fläta hårt men imo så är det nästan viktigare att man rullar jättehårt. Lösa knoppar är det fulaste som finns.

6. Fäster knoppen jättehårt, drar alltså gummibandet (samma som jag fäste flätan med) så många varv det bara går.

7. Om jag flätar på kvällen (vilket jag ibland måste när vi har många hästar) säkrar jag alltid knoppen med ett extra gummiband och då sätter jag det gummibandet lite "på" knoppen i stället för under. Knopparna blir inte 100% runda då men annars går de lätt upp under natten...
8. Klart!

 

Det blev en natt i duschen för min del då det är den ENDA platsen i min lägenhet där vlansignalen är tillräckligt bra för att jag ska kunna kolla på streamad sport, haha. Dessutom kan jag under inga omständigheter använda wifit på mobilen/kolla andra sidor på datorn för då dör streamen direkt. Det var med andra ord en kämpig natt men jag överlevde och det var så värt det!! Vet att många hemma stannar uppe för att kolla Super Bowl pga halvtidsshowen/reklamen(.....) osv men jag hoppas verkligen att ni såg fotbollen också för det var fan en sjuk match! Jag är ingen expert på något sätt (verkligen inte, haha) men det är ändå en förjävla rolig sport när man börjar fatta lite och matchen i natt var helt klart den bästa jag sett.

 

Stort grattis också till min käre far som är anledningen till att jag håller på detta lag, haha. Kände att eftersom han misslyckades så i uppfostrandet av sina barn när det kommer till hockey (alla tre håller på FBK och han är frölundait) så kunde han behöva lite stöd i något supporterskap, och just i dag är jag väldigt glad för att det blev Pats... Haha. 

 

...Och när vi ändå är inne på Pats och mannen på bilden ovan (den lille skäggige...) väljer jag att dela klippet nedan. Vet att jag delat det förr men så är det också den mest inspirerande lilla filmsnutt jag sett i hela mitt liv. Det spelar ingen roll om du är intresserad av amerikansk fotboll eller ej, det funkar liksom för ALLA.

 

 

I dag är jag död, precis som alla andra dagar med andra ord, haha... Men i dag är jag faktiskt lite extra död. Klockan ringde nämligen 04:30 eftersom jag lovat att köra Miro till stationen. Sedan kunde jag så klart inte somna om, och inte heller kunde jag börja med stallet (det är lägenheter i ridhuset så det hade känts väldigt fittigt att tända upp och börja hålla på så tidigt på en söndag), så jag la mig och läste i ett par timmar i stället. Inte fy skam, det heller!

 

Förmiddagen flöt på bra men på eftermiddagen var jag själv, och det är redan mycket att göra när vi är två så ni kan ju förstå att det var slitigt. Hade tio hästar själv i dag, plus att jag gjorde i ordning sex stycken åt Pascal PLUS att jag gjorde (dvs mocka, sopa, fodra etc) båda stallen själv på kvällen. Behöver jag säga att jag inte slutade vid sex, haha? Som groom måste du ju vara väldigt noggrann men samtidigt extremt effektiv, och det tycker jag ändå att jag var som på knappt sju timmar hann med att göra två stall, aktivera nio hästar (gjorde en på morgonen), städa, putsa etc. 

 

Dessutom har jag fått tugga grus i dag då en av hästarna gick omkull och jag for i backen, haha. Tror inte att jag lyckades slå mig mer än att ena knät (inte det som redan var skadat, som tur var) är lite blått och att axeln är lite öm. Med mina mått mätt var det väldigt lite skada skedd, i alla fall, haha. Nu kanske det låter som att jag är smärttålig men det kan jag säga att jag INTE är, det är bara det att jag ofta slår mig väldigt mycket, om ni inte redan märkt det...

 

Hade även en smått dramatisk morgon då jag skulle släppa ut två hästar i skritten. Häst nr 1 fick fullständig panik när vi skulle in i skritten och kastade sig bakåt varpå jag fastnar i grinden (aj...) och kedjan på grimskaftet går av. Lyckat... När häst nr 2 ska ut tränger sig dennes två "hag"kompisar ut genom grinden när häst nr 2 blir rädd för någonting och dessa två illbattingar till ponnyer sätter av i full jävla fart runt hela gården!! Har aldrig sett en shettis och en fet welsh springa så fort i hela mitt liv, haha. Som tur var så tog de ett varv runt ridhuset och sedan sprang de tillbaka in i hagen. Duktiga...

 

Nu väntar ett par timmars sömn och sedan är det dags för Superbowl. Jag håller ju på Patriots (även om jag inte kunnat se en match sedan jag flyttade till Schweiz...) så det ska bli väldigt roligt. Dessutom spelar Caps nu och även om det går så där är det väldigt trevligt att kunna se lite amerikansk sport för en gångs skull.