Nej, någon riktig gråthemlängtan har jag ännu inte sett röken av, men i dag var första gången som jag över huvud taget kände att det faktiskt finns saker jag saknar där hemma. Har helt enkelt haft för fullt upp för att ens tänka de tankarna innan.

 

Jag saknar min familj. Saknar när min lillebror kommer in till mitt rum och pratar om allt och inget. Saknar att sitta i soffan i vardagsrummet och dricka te med mamma. Saknar att kunna prata utan politiska filter och om sport med pappa om tisdagskvällarna. Saknar att ligga i min lillasysters säng och reta henne för alla killar hon inte är kär i.

 

Jag saknar mina vänner. Saknar att kunna skicka ett "SOS" och åka och plocka upp mina tre vapendragare i silvriga faran sent om kvällarna. Saknar att vara uppe allt för länge och göra sjuka listor med Heidi. Saknar att dricka rosé och kolla på skräckisar med Sara.

 

Och så saknar jag hästarna. Att alltid kunna åka ut till Challe och veta att han är det enda botemedel som alltid biter på mitt mörker. Att pussa Madam på mulen och veta att hon kommer att pussa mig tillbaka. 

 

Sådana saker. Saker som att kunna sitta framför sin dator i sitt rum och skrattgråta åt 5SOS-killarna i timmar. Att kunna snöra på sig favoritskorna och trampa ner till Triumf för två kulor mango/passion och hasselnöt. Allt det där.

 

Men annars är det bra här, och jag tror att det är sunt att ha en gnutta hemlängtan ibland. Så att man inte glömmer bort att allt där hemma inte är så hemskt ändå.

 

Nu ska jag på bio med finskan. I morgon väntar football med tillhörande partaj med Juliorna. Blir en trevlig Labor Day-weekend, det här. PUSS

 

 

 

 

Hämlis, men kan i alla fall säga att det är hundra gånger roligare med pojk- än flicknamn och att jag vill att mina kids ska ha (om det blir en pojke och en flicka) Evelyn och Charles som ett av gärna mellannamn.

 

Bor man med hela Atlanten mellan sig och sin familj, de flesta av sina vänner och de älskade fyrbenta är det nog rätt självklart att man blir en gnutta saknig.

 

Framför allt hockeysäsongen men även halloween, Vegas och en HIMLA massa annat. Händer så mycket här borta!

 

Mina närmsta vänner, Challe, Madam, Sasha när han trollar som bara han kan. Och vem än som gör mål på Pens/HV/Frölunda/Elfsborg/AIK/Gais, så klart. 

 

Var djupt olyckligt förälskad i en och samma pojk i nästan fyra år, grinar fortfarande över hästar som gått mig förlorade etc etc. Antar att jag kan svara ja på denna.

 

Berg-och-dalbana. Deprimerad, kraschad/självmordsbenägen, osäker, modig, på bättringsvägen, lycklig, besviken, lycklig igen.

 

Ja, men bara när det gäller familjen. Annars gråter jag mest för att jag är ledsen. I min ensamhet.

 

Elliott.

 

Antar det. 

 

Njet. För ovanlighetens skull.

 

En riktigt fin dagbok, fina pennor i olika färgen och lite roliga stickers. Och lingonsylt till min gröt.

 

Lätt illamående men i övrigt munter.

 

I morse.

 

Mångfacetterad, impulsiv, känslig, obstinat, hästälskare, hockeyfanatiker, musikjunkie, preppy, drömmare, omogen, fantasifull och en gnutta äventyrlig.

 

Har så mycket jag skulle vilja säga och skulle ha velat ha sagt till folk men som jag hållt tyst om. Ibland säger jag dessa saker när jag är full. Då brukar jag skämta bort dem dagen därpå.

 

Min osäkerhet (på mig själv) är en smula skev då jag i vissa avseenden är väldigt självsäker. Oftast är jag dock djupt osäker, ja, faktiskt så osäker på mig själv att jag under många år till och med var tvungen att ljuga om vad jag ätit till frukost och om vilka filmer jag sett för att känna att jag nåt så när räckte till. I dag vet jag bättre men jag har fortfarande stunder då jag känner mig ytterst osäker. 

 

Inte alls, faktiskt. Mitt bästa liv är nu.

 

Yes. *smiley med hjärtögon*

 

"Come with me now" med KONGOS. Och så har jag en liten guilty pleasure-crush på Swiftans nya Shake it up. Som så många gånger förr med hennes singlar.

 

21, blir 22 den 2 dec.

 

Lång. Räcker kanske så om vi inte ska avslöja för mycket. Hehe.

 

Spindlar, att förlora de jag älskar, ordet nej osv. 

 

5'10''.

 

Alltså JA DU. Det är väl Sasha, det. Kan väl tyckas märkligt att ha en hockeyspelare som förebild men han är min i all fall. Så utskälld pga all talang och "lathet", grejer jag så väl känner igen mig i.

 

Vet inte om man kan kalla det för idoler men Paul McCartney, Jake Bugg, Frank Lampard etc etc är ju folk jag beundrar görmycket.

 

Pittsburgh Penguins, HV71, Frölunda, AIK, Elfsborg, Gais, extremvänstern, PK-muppar, krig, orättvisor, falska människor, """maffian""" och så vidare.

 

Du har samma musiksmak som jag. 

 

Armageddon, The perks of being a wallflower, Nowhere boy, Pearl harbor, Remember me, Secretariat, Seabiscuit...

 

Allt med Filip & Fredrik, Ryttareliten, Mad men, PLL, Gossip girl, Breaking bad, OC och OTH.

 

1. Jag bryr mig mer om vad folk tycker om mig än vad jag får det att verka som

2. Jag har ett svårt apelsinjuice- och lemonadberoende.

3. Hur otjejigt det än må vara så går jag inte alls igång på att shoppa underkläder och smink.

 

Förr var det killar men nu är det nog faktiskt tjejer!

 

Ryska flytande, franska, italienska och att spela golf riktigt bra.

 

Finns många men just nu står det bara still i hela huvudet. Säkert något sjukt krigsminne men der jag ju allt som oftast förskonad från att minnas själv.

 

Textkommunikation var the shit I gymnasiet.

 

Resa genom Ryssland, se Caps spela live och att gifta mig.

 

Ben Affleck, Logan Lerman, Robin Williams, Emma Watson, Jack Gleeson.

 

Brukar inte gilla roliga människor. Sorry.

 

Hockey och hästhoppning.

 

Julafton 2011. Går in i Challes box och han har ett rött presentsnöre om halsen. Resten kan ni lista ut själva.

 

AS SINGLE AS ALWAYS!

 

The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky.

 

Kanske I've just sen a face eller Let it be med Beatles. Kanske Tonight med FM Static. Kanske Wonderwall med Oasis.

 

Mentalt är det ju 12 i alla fall.

 

Han spelade i mitt favoritlag. Var (så klart) ett helhjärtat Ovi-fan först, men snart insåg jag att det fanns en annan Alex, en mer intressant Alex, att beundra, avguda och älska.

 

"Sure! My sister Meghan is at the house with Aydan. We're at 516 Sarah"

 

Fint HÅR (då menar jag inte kort på sidorna a la 99% av alla svenskar just nu), seglarskor, ljusblå oxfordskjortor, längd, intelligens, fin röst/dialekt (gävlemål<3), bra musiksmak, Nokiainnehavande, sportintresse, allmänbildning och en massa annat.

 

Tatueringar, piercingar (om du inte heter Luke Hemmings), dålig musiksmak (topplistemusik, metal, house/techno/dubstep), kortärmade skjortor, efterblivenhet, vänsterideologi, PK:ighet osv.

 

Verizon Center, en härlig försommardag i maj hade ju inte suttit fel.

 

Rosa pantern Och passionsmojito!

 

Skytt.

 

Är väl en okej skribent. Ibland.

 

Madams mule mot min kind, Challes uppsyn när han är omöjlig att fånga i hagen (okej, blir mest arg men han är ju SÅ SÖT), när Sasha gör mål på alla lag utom Caps, nybakta bagels med Phillyost och när låtar jag gillar spelas på radion.

 

Helt ärligt nu... Inte ett jävla skit. Vet inte när jag senast kunde svara så på den frågan. Måste varit när jag var tolv eller något.

 

Heidi, Malin, Elisa, Anna, Sara... Typ.

 

Lammkött (i dubbel bemärkelse HÖHÖ), skaldjur, kött i allmänhet, italienskt.

 

Hestar!

 

En är typ min tvillingsjäl på många plan, två av dem älskar min bror (hahaha), en är lång och finsk och en är en träningsgud utan att braga om det på Instagram.

 

För att jag ville hålla vänner och familj uppdaterade om läget här borta. Och för att jag älskar att skriva. Så mycket.

 

"Se accept the love we think se deserve".

Trött som en jävla gnu men här är jag likväl. Halvnaken under rosa lakan, med mobilen på farligt glida-ur-handen-avstånd från mitt ansikte och med Morrisseys underliga stämma sjungandes ur hörlurarna. Han sjunger om att han inte skulle säga nej till 15 minuter med någon som jag inte vet vem det är. Nu ska jag ge er en kvart av mitt liv.

 

Dagarna i går och i dag har varit likartade. Standarddagar med uppstigning sju och läggdags runt tio. I går jobbade jag till fyra och i dag till sju, det är väl den enda riktiga skillnaden på arbetsdagarna. Min värdmamma är out of town, så jag erbjöd mig att stå får kvällsmaten i dag. Svenska köttbullar och potatismos. Jag saknade lingonsylten och sexåringen sa att "this wasn't the meatballs that I dreamed of". Svårt att behaga alla!

 

I går var jag på gymmet och körde bröst/triceps. Förjävligt. I dag var jag där och körde ben. Underbart. Efter gymmet i går var vi ute och käkade. Hade ångest i säkert elva minuter över att det varit så mycket dressing på min sallad(!!!!!) Sen sa jag till mig själv att jag är jävligt löjlig när jag håller på så där och borde lägga av med de fasonerna. Så då gjorde jag det. 

 

I dag dag var jag och tvååringen på mitt favoritställe i hela Cranberry: Barnes & Noble. Har redan berättat för er om det stället men det tåls att tas igen. Bokaffär. Tema brunt och grönt. Starbucks med författare på väggarna. En miljard böcker, dagböcker, pennor etc, etc, etc. Och så gratis wifi på det. Där här ni paradiset, folks.

 

I morgon är det fredag och sedan väntar tre dagars ledigt då det är Labor Day på måndag, woopwooop!

 

Hola hola och tack för omtankens jag fått lite här och var gällande min stackars nacke. I dag är vi back on track, jag och nacken, så det känns fint. Ibland måste man få vara på topp också, inte sant? 

 

Ovanlig bloggning i dag med tanke på att klockan inte är mellan 21 och 23 utan bara 13:30. E sover, G är i skolan och jag har en oförskämt lugn stund i sängen. Läser THNs Yearbook och lyssnar på melankolisk punkpop a la Simple Plan. Har tidigare varit i affären, på pw och i parken. Snart väntar skjuts till gymnastik och därefter slutar jag. Gym och middag ute är kvällens planer, score!

 

I dag är det prick två veckor sedan jag lämnade Sverige och i dag har varit min jobbigaste dag sedan jag kom hit. Inte för att jobbet varit överdrivet jobbigt eller för att jag haft hemlängtan eller något, bara det gamla vanliga, ni vet... The famous nacke.

 

Har väl egentligen alltid ont men inte riktigt haft tid åt att tänka på det, medan jag i morse knappt kom upp ur sängen pga all smärta. Har sedan haft ont i nacke, axlar, ansikte och huvud exakt hela dagen då inga värktabletter biter på skiten. Har dessutom tappat hörseln helt på höger öra samt känseln i handen och halsen på samma sida. Jobbigaste nackdagen på länge, med andra ord.

 

I dag började jag jobba vid 07 och så här 14,5 h senare är jag fortfarande om duty då värdföräldrarna är och ser Pirates. Har alltså haft kidsen exakt hela dagen och inte haft tid för varken gym, internet eller umgänge. Sånt är livet ibland och cash är ju ändå king, inte sant? Visst är detta jobb en smula slitigt ibland, men jag betalar varken hyra/mat/gym/telefon/bensin och tjänar betydligt bättre än vad de som reser med agentur gör, så jag klagar inte!

 

Dagen har ändå gått rätt fort, trots de många timmarna. Var och lämnade Jo på flygplatsen i morse, åkte sedan på simlektion med E innan han sov i tre underbart långa timmar. Sen har allt det vardagliga bara rullat på med mat, lek och nattning. 

 

Nä. Nu måste jag faktiskt sova, klockan är ju ändå halv tio. Önskar att jag kunde skriva någonting intressant och som det faktiskt ligger lite hjärta och eftertanke bakom här någon gång, men tiden finns liksom inte. Sorry for that.

 

"Let's not låta någon sand hamna utanför krabban"

 

Är så trött (ovanligt) att jag skulle kunna böla, så let's make this ovanligt quick för en gångs skull. I går chillade jag precis hela dagen, har ju trots allt hört att de i Bibeln påstår att man ska vila på söndagar. Så som den goda ny-amerikan jag är passade jag så klart på att följa Guds ord.

 

I dag däremot, i dag var det måndag vilket innebar jobb från sju till fem. G hade sin första dag i skolan i dag vilket jag snart insåg ledde till ett betydligt behagligare schema för min del, även om jag måste börja gå upp en timma tidigare i och med detta. Efter att ha vinkat av henne vid busshållplatsen (en hel skara familjer hade samlats för att göra detsamma med sina ungar när de klev på den gula skolbussen, SÅ amerikanskt!) tog jag med mig E i vagnen på en lång pw. Det var galet varmt och jag blev galet svettig på direkten.

 

Väl hemma igen var det dags för snack, lunch och världens längsta nap time för E = jag tvättade under tiden. Råkade tydligen slänga i något glittrigt i den mörka tvätten så nu är alla mina svarta byxor plötsligt förvandlade till glamouriga discobrallor. Lovely.

 

Efter jobbet var planen som numera alltid: gymmet. Så blev det dock inte då det helt enkelt inte hanns med. Har en smula dåligt samvete över detta men Jo behövde skjuts och sällskap till diverse ställen. Hon åker ju, tyvärr, hem till Finland i morgon och jag spenderar gladeligen tid med henne nu det sista, även om det innebär uteblivna gympass.

 

Nu på kvällen garage varit på bio med Jasmin, Franzi och Charlotte. Vi såg If I Stay och asdfghjkl vad jag grinade... Var mitt livs första biogråt, så då förstår ni hur sorglig den var. Slutet var halvdant men i övrigt var det en mycket bra rulle. 3,8 av 5 möjliga skulle jag säga.

 

Nä, nu blev det ju en gnutta långdraget här i alla fall. Kommer alltid att beundra de bloggare som bemästrar konsten att bara plita ner ett par, tre stycken meningar per inlägg. Imponerande som fan. Slittråkigt att läsa dock, men det här ju inte hit.

 

I morgon väntar skjuts till flygplats och simlektion. Klockan ringer sju, hoppas att jag överlever. Ha det gott!

 

 Som rubriken säger. Jag är döende. Av trötthet. Somnade vid fyra i går och var uppe vid sju i morse för att åka och plocka upp Johanna som varit i Nashville bland annat. Trevligt att träffa henne men jag var inte kaxig i morse kan jag ju säga, haha.

 

I går var en mycket trevlig dag och jag hade fullt upp från början till slut. Först var det ridning som gällde, så jag åkte till Rolling Hills Ranch och mötte upp de andra där. Fick rida en söt liten polle som hette Vic och hade "attitude", haha. Kaxig liten häst och vi hade riktigt kul tillsammans även om själva ridturen var lite oorganiserad...

 

Efter att vi ridit åkte jag och Linda och käkade lunch i en park mitt ute i ingenstans. Låg halvdöda i matkoma i våra ridkläder och """spanade""" på småpojkar hahahah. Åkte sedan hem, slängde på mig nya kläder och styrde sedan åter kosan mot downtown, denna gång för date med Linda nr 2! Efter en liten shoppingrunda slog vi oss ner på Cheesecake och jag halvfigur ytterligare än gång pga matkoma, haha, men en mycket trevlig kväll var det i alla fall!

 

Linda försvann hemåt medan undertecknad svidade om till heels och partydress och mötte upp lite andra vänner på en nattklubb. Var väl kanske inte livets roligaste utgång (krävs rätt mycket för att en nykter utgång ska bli det haha) men det var väldigt roligt att träffa tjejerna i alla fall! Dansade i timmar och somnade som sagt på tok för sent sett till hur tidigt jag gick upp i dag...

 

I dag har jag som sagt varit och hämtat Johanna och nu har jag legat i badet i två timmar. Ligger här med podcast och svenskt godis så jag klagar inte även om det ska bli väldigt skönt med vardag, sallad och träning, har mått skit i helgen (fysiskt) pga all skit jag stoppat i mig... så SVAG!

 

Nu ska jag skölja inpackningen ur håret och sedan gå ut och ta en prommis. Cya l8!

 

Horses and cowgirls!

 

Häj därhemma, är klockan halv sju på morgonen eller har jag fel? Kan ju lugnt säga att jag inte varit vaken så här sent sedan jag kom hit, det är ett som är säkert i alla fall, haha. 

 

Äntligen fredag och fredagen har rullat på fint! Jobb 8-5, gymmet efter och sist men inte minst en tur till Southside och date på Cheesecake med några av tjejerna här! Vi gick dit för efterrätten men kom bara till varmrätten, haha. Så mättande! Jättekul att träffa Olivia, Alida och Irina i alla fall, och vi lär ses i morgon igen... Först väntar ridning med ett gäng tjejer vilket ska bli ASKUL. Saknar verkligen hästryggen. Efter det ska jag träffa Linda och på kvällen vankas utgång. Så kul!!

 

Haha, det är hemskt att säga det men det är nästan så att jag vill be om ursäkt för hur lycklig jag är just nu... Vet ju av erfarenhet att ingenting är för evigt men gör verkligen mitt bästa för att unna mig själv att faktiskt känna mig helt lycklig. Det är inte lätt, men det är ofattbart fint de stunder man glömmer bort att tänka.

 

Snart sovdags här i Burghen, klockan är ju trots allt halv elva... I dag har vi varit på zoo vilket jag var en smula kluven till, men vad gör man inte för kidzen? Älskade zoom som liten, får en klump i magen av djur i bur nowadays. Skönt att lämna trygga gatan lite i alla fall och se någonting annat. Är dessutom hyggligt stolt över mig själv som lyckades köra downtown två gånger i dag, lite större än både Alingsås och Gb om man så säger.

 

Zooupplevelsen gav som sagt blandad magkänsla. För lika fina som zebrorna, girafferna och tigrarna är, lika ont i magen får jag av att se en klart deprimerad tiger eller leopard stryka fram och tillbaka längs staket. Värst var det med elefanterna, då ville djurmänniskan inom mig bara gråta. Stackars djur.

 

Efter jobbet har jag... Jobbat. Blev några extratimmar på kvällen då min VM (värdmamma, lär er det nu för jag kommer inte att upprepa detta) som sagt är bortrest och min VP var på skolmöte. Efter de där extratimmarna blev det dock två välförtjänta timmar på gymmet. Leg day i dag, lika fint som alltid. Synd bara att man måste träna cardio också...

 

Nu ska jag som sagt söva. Blir förhoppningsvis en kort dag i morgon då min VM kommer hem tidigt från Oklahoma. Träning och svenskdate på Cheescake väntar!

 

Och btw, ni måste lyssna på Come With Me Now med KONGOS om ni inte redan gjort det. Jag hade aldrig hört den innan jag flyttade hit men här spelas den hela tiden och den är så SKÖN!

 

Dessa är alltså, på riktigt!!, döpta efter Crosby, Malkin och övriga NHL-pingviner. Stackare.

 

En vecka på andra sidan pölen och jag tycker redan att jag känner fölket här en smula bättre. När jag var här i våras tyckte jag att det var lite som att ha kommit till en annan planet stundtals, och det är samma visa även denna gång...

 

 

2. De låter sitt smör stå framme dygnet runt!!!! Tur att de inte har Bregott, säger jag bara.

 

 

4. Man får köra mot rött ljus... Ibland.

 

 

6. Det finns snygga killar i Pittsburgh(!!!!!!!) Man måste bara ta sig utanför downtown för att hitta dem.

 

7. Lunch @ USA = mackor.

 

8. Duscharna på t ex gym här är anpassade för dvärgar. Undertecknad är 178 cm, dvs lång men inte JÄTTElång och duscharna på mitt gym här når ungefär upp till pannan på mig. Home of the dwarfs, land of the midgets...

 

 

10. De är (som bekant) dödspatriotiska och jag tror inte att det finns ett hus på vår gata som inte pryds av the star spangled banner. Förstå då reaktionen när jag berättade för en granne att om jag varit så öppet patriotisk i Sverige hade det inte dröjt många minuter innan någon kallat mig för rasist.

Hola mina kära amigoz! Pallade verkligen inte blogga i går och hade heller inget intressant att skriva om, det har jag i och för sig inte i dag heller men whatevAH. Natten till i dag hade jag varit här exakt en vecka och jag börjar känna mig allt mer hemmastadd. Alla som vandrar här på jorden har ju förberett mig på att den första tiden ska vara jobbigast, så jag bara går och väntar på första bakslag, för än går allt bara toppen.

 

Mina dygn här består i huvudsak av fyra saker: sömn, mat, jobb och träning. Har helt enkelt inte haft tid till annat. Jobbar 8-5 och i princip direkt efter kneget åker jag till YMCA och köttar i ett par timmar. Sedan är det kvällsmat och efter det är jag död. Så intressanta är alltså mina dagar just nu.

 

I morgon ska jag förhoppningsvis träffa finska Linda (finns en svensk också, haha) och på fredag lutar det åt partaj innan vi kör bakisridning på lördag. Wonderful! Men innan dess väntar så klart två hela jobbdagar samt ett par extratimmar en av kvällarna. Melanie (mamman) är out of town så det är mycket att stå i.

 

På återseende. Kanske slänger ihop en liten lista av bara farten. Den som lever får se. PUSS!

 

Mmmmmm true fan

Tiden rullar på här borta och i morgon kväll har jag varit här i en vecka. Kan inte bestämma mig för om det känns som att det var i går eller för ett år sedan jag vinkade av la familia på Landvetter och sa adios till Sverige för sista gången på länge.

 

I dag = måndag = jobb från åtta till fem. Kidsen hade inga aktiviteter i dag så det var lite segt, men i övrigt går faktiskt allting över förväntan. Visst att det inte är svinroligt hela tiden, men det hade jag inte förväntat mig heller. Hur många jobb är egentligen konstant ASroliga? Det finns ju en anledning till att vi alla ständigt längtar efter fredag, eller hur?

 

Efter jobbet skulle jag åka till gymmet. Gick så där. Gick så där på en himla massa plan, om jag ska vara ärlig. Jag har fortfarande inte fått min jobbtelefon här borta, och min svenska funkar inte här = jag måste hitta överallt dels utan gps och dels utan att kunna ringa någon och fråga. Ni som känner mig vet antagligen hur mitt lokalsinne och hur min förmåga att hitta är, så ni lär inte bli förvånade över vad jag har att berätta...

 

Körde i väg hemifrån vid halv sex. Vid sju var jag framme vid gymmet. Normalt sett tar det tio minuter dit. WELL DONE, LOVI!! Mitt lokalsinne är verkligen åt helvete, och sen att de är totalt urusla på att skylta med vart man ska i det här landet tåls ju också att nämnas... Hur som helst. Väl framme på YMCA inser jag att jag glömt mina träningspjucks... DEN ILSKAN!! Så det är bara att tacka fadern, sonen, den heliga anden och gud vet alla för att dr har pooler på gymmet också. Fick i och med detta avverkat 28 (så klart...) längder i poolen innan jag åter satte mig i min räserräka och åkte hem. Mycket uppoffring för så lite, men nu är jag åtminstone hyfsat haj på att köra automat. Alltid något.

 

I morgon ska jag i väg med kidsen på simlektioner. Ingen aning om vart men det löser sig säkert. På lördag ska jag och ett gäng andra tjejer här åka och rida. Längtar så mycket!!

 

Howdie. Får bli lite kort här i kväll då jag är snortrött. Sov dåligt i natt och var uppe tidigt i morse för att springa. Nu ligger jag åter i min säng, SÅ trött och sliten med brännande fötter och en kokosvatten (finns det i Sverige!?) som sällskap. 

 

Större delen av söndagen har jag spenderat med min nya, svenska vän Linda. Hon kom, lite halvsjukt nog, från Borås (dvs drygt en halvtimma från mig) och både rider och gillar 5SOS. Hur bra!? Vi har varig och shoppat på en stor shopping mall som ligger här i närheten. Förstå lyckan när jag insåg att de hade både Ralph Lauren- och Brooks Brothers-outleter? Köpte dock ingenting där men fick i alla fall med mig en jättefin Hilfiger-väska och ett par träningsshorts från (ofc) Adidas. Behövde verkligen båda sakerna och de gick på ynka 45 dollar tillsammans så det var nice bice.

 

På kvällen åkte vi till downtown och kikade runt lite där. ÄLSKAR när man kommer utifrån och åker in mot Pittsburgh, så fruktansvärt vackert med floderna, alla broar och den vackra skylinen. Vi borde jobba mer på fagra skylines i Sverige, tycker jag. Gicck runt lite, besökte Point Street Park och hann även med middag ute innan hemfärd. En jättebra söndag, helt enkelt! I morgon väntar jobb igen, så dags att sova nu! KRAM

 

Alltså herre min jävla gud och satan vad jag är glad att jag flyttade hit. Just saying. Mår så bra, så bra, bättre än vad jag gjort på otroligt länge. För även om sommaren varit underbar har jag ändå varit... Jag. Och jag är inte en helt och hållet lycklig person och det kommer jag antagligen heller aldrig att bli, men jag försöker acceptera det och göra det bästa av saken. Hemma kan det ibland vara svårt att göra det bästa av saken, för hemma är där jag var när allt var som mörkast. Hemma var där jag tänkte mina mörkaste tankar och hemma var där jag grät mig till sömns natt efter natt, år in och år ut. Det kommer jag aldrig att komma ifrån, hur bra det än må vara hemma.

 

I dag var min första lediga dag, men jag vaknade ändå vid sju. Låg dock kvar och tittade på PLL till senare, innan jag gick upp och åkte med Melanie (mamman) till några affärer. Efter det och efter att jag spenderat ytterligare tid i sängen med läsning och cheesecake åkte vi och badade med hela familjen samt kollade in mitt nya gym. Kom dit med familjen men hamnade i en hot tub med ett gäng footballkillar, haha, god bless Anerica säger jag bara.... Så då fick jag ett gäng nya träningskompisar på köpet! Känns som att jag redan har fler vänner här än hemma. Starkt jobbat, socialt inkompetenta Lovi.

 

På kvällen var vi på restaurang och efter det skulle jag egentligen ha gått ut med en kompis, men det blev tyvärr inte så då pappan i familjen, Andrew, blev dålig och var tvungen att åka till sjukhus = jag fick natta kidsen. Kanske lika bra det då jag är precis dödstrött och ska upp och springa med M tidigt i morgonbitti! 

 

Dagens. Cheesecake i sängen med min gamle vapendragare samt THNs draftspecial så här lite i efterhand.

 

I går hade jag absolut ingen ork till att blogga när jag gick och la mig vid halv elva... Fredag kväll och jag somnar innan midnatt samt vaknar av mig själv vid sju, what's up with that? Väldigt skönt dock, och välsigt skönt att det är helg så att jag kan ligga kvar och dra mig precis hur länge jag vill. Nu ligger jag i min säng och bara ÄR, bloggar men har surfat omkring i vad som känns som ungefär hela hockeydelen av cyberspace. Har haft en oändligt hockeyfri sommar, men med knappt två månader till nedsläpp (NHL) har suget kommit som ett brev på posten.

 

I går var som sagt min första dag all by myself och jag hade turen att ha en väldigt lugn första dag. E sov i tre timmar och G var på playdate i fem, ni förstår ju själva hur lugnt det var... Är så glad att alla jag pratat med förberett mig på att det kommer att vara jobbigt. Jag tenderar annars att gå in i nya saker med inställningen att allt kommer att vara en dans på rosor, men så blir det ju sällan tyvärr...

 

Efter jobbet i går var jag med familjen i stort sett hela dagen. Åt middag med dem, var ute och gick med mamman och på kvällen hade vi filmkväll. En bra eftermiddag och kväll helt enkelt, och det känns skönt att börja lära känna föräldrarna lite, för jag känner mig lite lost utan Johanna här...

 

I dag är jag ledig men ska ändå umgås med familjen. Jag har inte hunnit få någon amerikansk telefon än så det är lite svårt att åka till vänner etc, så den första tiden får jag helt enkelt spendera här hemma. I kväll ska jag dock antagligen träffa en av svenskorna här vilket ska bli jättekul!

 

Nu blir det frukost för min del och sedan får vi sd vad som händer. Hoppas att ni har det bra där hemma! (Vet att ni vill se bilder och jag jobbar på det haha, har varit så lazy med kameran...)

 

Hej på er därhemma! Det börjar bli svårare och svårare för mig att skriva och ens tänka på svenska, men jag har lovat mig själv att fortsätta med det även om flera av mina amerikanska, kanadensiska och ryska vänner bönat och bett om att jag ska börja skriva på engelska nu, haha... Jag träffade en svenska i dag och kunde inte alls koppla det när hon började prata svenska med mig! Det tar några meningar innan allt faller på plats...

 

I dag var Jos sista dag här före hennes resa till södern, så även om vi hade mycket att göra var det rätt lugnt för min del. Vaknade av mig själv redan vid sju och vid niotiden åkte vi med G till hennes gymnastik samt tog E till en amazing bokaffär under tiden. Jag är en sucker för fina bokaffärer och den här var... Wow. Det var så stort men ändå mysigt och de hade en Starbucks med målningar föreställande Fitzgerald, Nabokov och andra berömda författare i taket. Det var som i en film!

 

På eftermiddagen åkte vi och hämtade G efter att hon varit hos en kompis och mamman i familjen var faktiskt svenska, så det var jättekul! Hon var så trevlig och sa att jag kunde ringa henne när jag ville samt att jag gärna fick följa med henne och hennes dotter till stallet, så det kändes onekligen som en trygghet.

 

Nu på kvällen har jag varit iväg med Jo och hennes vän Anita som är en kroatisk aupair här. Vi var ute och åt och efter det åkte vi till Cheescake Factory (himmelen ♥♥♥). Har längtat dit och efter min älskade Oreo-cheescake sedan jag var här i våras, så det var minst sagt ett kärt återseende. Kul också att träffa andra här, har faktiskt redan fått kontakt med några svenskor och en finska (utöver Jo) som bor här. Jag var ganska nervös över den biten när jag åkte, så det känns väldigt skönt att jag i alla fall börjat lära känna lite folk, för även om jag är bra på att vara själv är jag inte bra på att känna mig ensam (men vem är det, egentligen?).

 

Nu ska jag sova, i morgon är min första "riktiga" dag så det ska bli spännande... Körde bil här för första gången i dag och det var så svårt... Jag är ju, som 99% av alla andra svenskar, van att köra manuellt så det tog en stund innan jag slutade att använda bromsen som koppling och ge oss nackskador, haha. Så, ja, för att komma in i hela bil-biten tänkte jag köra omkring lite i morgon, kanske till och med lära mig att hitta någonstans (jag hittar inte ens i Alingsås, så who am I kidding).

 

Nej, nightynight! Skickar en eller trehundra tankar till min älskade lillebror som fyllt 18 i dag (crazy!!) ♥

 

1. Jävlar vad jag hatar barn just nu. Okej, nej, kanske inte alla men de tre små kräken som redan gett mig så mycket hemlängtan, dem hatar jag. Barn 1 satt bakom mig på flyget till München och sparkade KONSTANT och ASHÅRT i mitt ryggstöd. Barn nr 2 och 3 sittet bakom mig här på flygplatsen i DC och har gjort höga, apliknande ljud i en timme nu. Hör dem trots arg punk på högsta volym i hörlurarna. Får panik.

 

Nåväl. Annars är väl det mesta helt okej. Hade en del strul i tullen, men det verkar ju vara standard för mig här så det var inget nytt på taket... Själva biten med att knappt bli insläppt i landet gick väl att leva med, värre var det när tullhorgubben sa att jag var fet... Det vet jag redan, klarar mig utan att höra det från andra. Lovar.

 

Nä, första timmarna i USA har väl inte varit någon höjdare, men nu kan det bara bli bättre. En flygtur kvar och sedan är jag framme. Dka bli så fruktansvärt skönt, är helt slut. Kan fortfarande inte fatta att jag inte kommer artt åka hem på ett år. Ett ÅR! Sjukt.

 

Nej , nu blev det väl lite väl deppigt kan jag tycka. Hade en jättefin tripp över Atlanten. Hade världens trevligaste kille som granne, pratade konstant i nio timmar och det var knappt jobbigt! 

 

Dags att boarda, hörs i morgon (eller nåt)!

 

En timma till planet lyfter och jag är så taggad!! Har verkligen varit allt annat än taggad de senaste dagarna (som ni kanske märkt...) men ungefär samtidigt som jag klivit innanför säkerhetskontrollen här släppte varenda deppig känsla taget om mig och nu är jag bara så excited över det här. Det var så klart himla sentimentalt att vinka av familjen, men de finns ju kvar när jag kommer hem. Det är så man måste tänka och inte att alla ska dö medan jag är borta... Så är jag annars väldigt bra på att tänka, hehe.

 

Datorn pajade i morse så det återstår att se hur det blir med blogg etc den första tiden där borta, förhoppningsvis pallar jag att mobilblogga ett tag i alla fall, haha. Nåväl, nåväl, ville bara uppdatera er om läget aka fördriva tiden lite. Tack för alla lyckönskningar, kommer att sakna er kompisar ♥

 

Sista dygnet i Sverige och jag har: glidit omkring i mjukisar hemma för sista gången, kört och hämtat mina vänner för sista gången, ätit på Alingsås-Donken för sista gången, åkt upp för Nygårdsbacken för sista gången, gått genom Ponnystallet för sista gången, kört det forstaste jag kunnat på Marydsvägen för sista gången, gråtit ut i Challes man för sista gången, gått in i min sadelkammare för sista gången, pussat Madams mule för sista gången, ätit middag med släkten för sista gången, klagat över hur seg brorsan är för sista gången, skjutsat samme bror till en kompis för sista gången, åkt runt i stan med mina favorittjejer och skriksjungit "Hej Monica" för sista gången, stått i vattenbrynet vid Playan för sista gången, kommit hem alldeles för sent för sista gången. För sista gången på ett år.

 

I morgon 11:50 lyfter planet från Landvetter = uppstigning pretty early = passar på att höra av mig en sista gång här innan jag sluter de blå. Allt är packat och allt är klart, de flesta hej då:na är sagda och om så lite som en natt inleder jag mitt stora äventyr! Nu måste jag dock sova, har sådan fruktansvärd seperationsångest att jag inte orkar vara vaken längre...

 

 

 

 

Det finns ju lycka som i att vinna ett SM-guld eller att få sin drömhäst (hade förmånen att uppleva båda under ett och samma år), men det är mer en extrem lycka, en euforisk lycka som vore omöjlig att sträva efter att alltid känna. För mig är den perfekta lyckan därför när man skrittar ut i skogen med sin bästa vän, vädret är fint och det känns som att tiden står still. Den perfekta lyckan kan också vara när man är på den där festen med alla man tycker om och så plötsligt spelas ens favoritlåt, eller när man går i mål efter en helt perfekt tävlingsrunda. Jag tror på att den perfekta lyckan är den man hittar lite varstans i vardagen.

 

Förutom spindlar måste jag väl ändå säga att det skulle vara att förlora någon av dem jag älskar mest.

 

Min sociala feghet. Har blivit bättre med åren men är fortfarande rätt handikappad i vissa situationer.

 

Besserwisserism, dumhet och falskhet.

 

Jag lägger för mycket pengar - och tid - på att köra lipsyl, tappa bort lipsyl, skrika över lipsyl och leta efter lipsyl.

 

Varje gång mamma frågar om jag lånat hennes kläder/smink/annat...

 

"Älskar att åka x2000 vart som helst i Sverige när man inte har bråttom att komma fram. Så det och den inre resan när man kravlar sig upp ur ett mörkt ångesthål får dela på förstaplatsen." - Så skrev personen jag snodde den här listan av och det var så klockrent och stämde in så väl på mig själv att jag inte har mage att ändra till något annat.

 

Det mesta, helt ärligt... Svårt att peka på en enskild sak.

 

Den här sommaren har det varit mycket "oh my god" och "skoja inte" thanks to Elisa som har ett ordförråd som i princip bara består av dessa två fraser. Namnet på en viss person (som jag gör bäst i att inte outa här...) är väldigt vanligt förekommande också, inte som i att vi pratar om hen utan som i att vi säger hens namn HELA JÄVLA TIDEN. Andra vanligt förekommande ord och fraser är "verkligen", "gossigt" och sedan att jag rent allmänt brukar härma folk efter att de sagt något som jag anser vara korkat.

 

Att jag gick på Alströmer i gymnasiet och inte flyttade och gick på internat som jag först ville. Förstörde mitt liv pretty much.

 

CHALLE! Ende killen jag aldrig gråtit över (för att han varit dum mot mig/inte gillat mig lika mycket som jag gillat honom/för att han ska flytta/etc etc etc) och ende killen jag kan förlåta för att han alltid springer för sitt liv när han ser mig. Mat > Lovisa i hans värld, det måste man acceptera.

 

Det finns några olika tillfällen jag skulle kunna nämna, varav de flesta inträffade under 2011. SM-guld, VM-guld, JVM-guld och så en häst i julklapp under ett och samma år. Galet. Utöver dessa magiska 2011-datum kan det vara värt att nämna två ytterligare SM-guld, en handfull VM-guld och varenda bra tävlingsrunda jag någonsin gjort.

 

Hade inte sagt nej till att ha Taylor Momsens röst, Alex Turners låtskrivar-skills och Jimi Hendrix gitarrfingrar. """Lite""" musikalitet, helt enkelt.

 

Att jag faktiskt sitter här i dag med tanke på att jag så gott som varje dag under nästan fem års tid funderade på hur jag skulle göra för att få ett slut på eländet som var mitt liv.

 

Helt säkert en tekanna.

 

Min dator, men nu när den nu sjunger på sista refrängen måste jag säga min gamla gosedjurshäst och en del av mina böcker.

 

Mest mobbing och djurplågeri, men det kanske är en självklarhet. Så; folk som går BANANAS med hashtags på ex Instagram (på ett seriöst sätt, det finns de som hashtaggar kul och då är det OKEJ), när jag glömmer påsen i teet för länge och när man försöker att få mig att göra saker jag inte vill.

 

YTA! Är så less på folk som bara är yta, yta, yta och inte har något djup.

 

I mitt liv: bakfylle-ångest.

 

Ena dagen vill jag ha en liten, liten stuga djupt inne i Värmlands skogar eller ett vitt strandhus med egen brygga på västkusten. Andra dagen vill jag ha en etagevåning på Upper East Side i New York eller en herrgård med enorma stallar och otrolig natur i Halland eller i min hemstads krokar. Jag är inte så kräsen (jo, det är jag), men jag skulle hemskt gärna vilja se mycket av världen innan jag slår mig ner för gott. 

 

Överseende med alla dumheter jag gör. Och att de inte snackar skit om mig/andra vänner bakom min/andra vänners rygg.

 

Charlie i The Perks of Being a Wallflower.

 

Folk som står upp mot mobbing och orättvisor, samt alla som lyssnar på samma musik som jag gör.

 

Bara jag slipper drunkna eller bli torterad till döds är jag okej med det mesta. 

 

“We accept the love we think we deserve" och "DET LÖSER SIG", för det gör det oftast.

Asdfghjk trodde ju att jag skulle vara görpepp så här en vecka innan avresa men jag känner mest dödsångest om jag ska vara ärlig. I går gjorde jag mitt sista pass på jobbet och när jag kom hem blev jag mystiskt sjuk... Kallsvettades, mådde illa och var yr, och mår ungefär likadant i dag fast inte lika illa. Ångest, skulle jag tro. Har ju aldrig ångest annars men när jag får det är det verkligen fruktansvärt. Var tvungen att ta lille bilen och bara åka en sväng, först till sjön där jag bara satt i min ensamhet (tills jag insåg att jag inte var själv...) och sedan till stallet där jag faktiskt fick vara ifred. Behöver sådan ensamtid ibland, och nu känns det som sagt mycket bättre. Tror nog att jag ska överleva det här, eller hoppas det i alla fall.

 

Sju dagar är ju verkligen ingenting och jag har inte ens börjat packa än, hehe... Dessutom ska jag bort tors-fre och har en del annat planerat så det hade ju varit himla käckt om jag tog tag i det snart, men inte i kväll för då kommer the ladies hit på filmkväll! 

 

Annars har här inte hänt mycket det senaste, eller det kanske det har men det är ingenting jag kan skriva om här, haha. Tänkte dra en lång sommarsummering när jag får tid. Kan bli intressant, om inte för er så i alla fall för mig. Det får dock bli en annan gång, för nu får jag sällskap! Ciao!

 

 

Och så var det 128% officiellt. I princip allt är klart, förutom packningen då, och jag flyr landet om bara tio dagar. En dag uppskjutet blev det, men den tolfte åker jag! Kan inte med ord beskriva hur nervös, excited och förvirrad jag känner mig! 

 

Vet inte hur många USA-, au pair- och dylika bloggar jag läst de senaste veckorna, känns som att man aldrig kan vara nog förberedd för en sån här grej... Jag har trots allt bott hemma hela livet och haft förmånen att ha föräldrar som gjort mer eller mindre allt för mig. Precis ALLT är verkligen nytt för mig, landet (varit där förvisso, men semesterresa är en annan sak), flyga helt själv (med byten i München och Dulles) och sen allt det andra. CRAZY!

 

Tio dagar och så mycket som ska hinnas med... Har ett antal vänner som jag vill hinna spendera tid med och dessutom vill jag ju umgås med familjen och Challe. Har dessutom planer på Liseberg, roadtrip  till och party på Tjörn, nån sista Alingsås-utgång och en massa annat, HUR HINNER MAN!? Måste även lösa några små pappersarbeten innan avresan, inga stora grejer men ändå saker som behöver göras...

 

Men detta om detta, känner att det är dags att börja vänja mig vid lite i dag har jag-bloggning, så here we go... I går till i dag har vi sovit i Annas båt, mycket trevligt! Älskar att vara ute på vattnet och allt som har med båtliv att göra verkligen. Ska sova där i natt igen, men först ska jag rida + leka chaufför hela kvällen. Det var den dagboksbloggningen, vi hörs när vi hörs!