Hej! Lovisa heter jag (precis så där presenterar jag mig alltid över telefon och varje gång förundras jag över hur efterblivet det låter) och jagtänkte väl att jag skulle presentera mig själv lite närmre. Som jag nämnde i föregående inlägg antar jag att de flesta som läser det här redan vet en del om mig. Antingen kännder du mig eller så har du läst min blogg tidigare, följt mig på Twitter eller dylikt. 

 

För att ta det hela lite kort och koncist (well...) så är jag 21 år, fyller 22 år i december (känner mig inte en dag äldre än 16, though) och har bott i Alingsås, en småstad några mil nordöst om Göteborg, i hela mitt liv. Mina föräldrar, Patrick och Viktoria, bor inte längre ihop men gjorde det tills för bara något år sedan, så på det stora hela har jag haft en väldigt Svensson:ig uppväxt med två föräldrar, två småsyskon (Erik, 18 (om två veckor!), och Alva, 12 (om tre veckor!), villa och husdjur. 

 

Jag hade några riktiga skitår på gymnasiet (lång historia, vi tar den en annan gång) men pluggade i alla fall media och det är väl det jag helst vill jobba med i framtiden. Jag har alltid älskat att skriva och den absoluta drömmen är att bli utgiven författare, och det är en dröm jag jobbar för att nå varje dag. För att bli en bra skönlitterär författare anser jag att man måste se världen, se människor och se någonting annat än den lilla stad man kommer ifrån och just det är en av de många anledningarna till varför jag flyttar overseas.

 

Den kanske enskilt största anledningen till att jag flyttar är hockeyn. Hockeyn har varit en stor del av mitt liv i över ett decennie och att få, om så bara för ett år, få uppleva världens bästa hockey på plats ska bli en ynnest. Mitt favoritlag (i NHL) är Washington Capitals och det lag jag avskyr mest (i NHL) är Pittsburgh Penguins, så i det avseendet är det ju lite ironiskt att jag flyttar just dit... Mer om det senare. I övrigt, hockeymässigt, klappar hjärtat hårt för svenska Färjestad, och rysk hockey i allmänhet.

 

Mitt andra stora intresse här i livet är hästar och ridsport. Jag har varit hästfrälst så länge jag kan minnas och började rida i förskoleåldern. Sedan dess har jag mer eller mindre bott i stallet under hela min uppväxt. För två år sedan var jag med om en ridolycka som avslutade min karriär som hoppryttare då jag ådrog mig en nackskada, men kärleken till hästarna finns så klart fortfarande kvar. För drygt två år sedan fick jag ponnyn jag tävlade under ponnyåren, Charles Ingvar, i julklapp tillsammans med min lillasyster. Han är i dag 19 år och kommer alltid att finnas kvar inom familjen. 

 

Ett tredje intresse är musiken där jag är ytterst hängiven och dedikerad åt de band jag älskar. Favoritgenren är i synnerhet brittisk rock av alla dess slag, men även amerikansk pop punk är en favorit. Band och artister vars låtar är anledningen till att jag hellre vore blind än döv är The Beatles, Jake Bugg, Arctic Monkeys, 5 Seconds of Summer, Franz Ferdinand, Bob Dylan och Rolling Stones, för att nämna några.

 

På det stora hela skulle jag säga att jag är en ganska svårdefinierad person med många intressen. Jag är tjejen som älskar att sitta hemma, dricka te, lyssna på Dylan och läsa Fitzgerald, liksom jag är tjejen som aldrig bangar en kväll på Push i Louboutin-klackar och ett överflöd av bubbel. Dessutom är jag tjejen som tragglar öppnor och galoppombyten i timmar i en dammig paddock, för att inte nämna tjejen som skriker sig hes över felaktiga domslut på en ståplatsläktare. Det finns helt enkelt många sidor av myntet som är jag. Få känner alla av dem, men många känner någon.

 

Men detta om detta. Om knappt två veckor lämnar jag alltså lilla Alingsås och påbörjar mitt livs äventyr. Anledningen till resan är en så gott som livslång USA-dröm (pappa var där som ung, kan hända att han inspirerat mig) som äntligen ska gå i uppfyllelse innan nya år av skolbänk och plugg inleds. Jag kommer att jobba som au pair åt ett par strax utanför Pittsburgh. De har två barn och för närvarande en finsk au pair som är/har varit jättenöjd med sitt år där, så det känns otroligt spännande och kul. 

 

Ursprungsdatumet för min avresa var den 11e augusti, men på grund av lite globalt strul med USA:s visumprogram kan avresan komma att bli lite uppskjuten. Inom en tre veckor lär jag vara där i alla fall, och ni ska bara veta hur sjukt det känns! Lite av sjukheten tänkte jag dela med mig av här på bloggen, och jag hoppas att ni kommer att följa min resa!