Gameday

Yoooooo. Sitter i bilen på väg till Zug där vi har tävling. Pascal tävlade där även i förrgår men då var jag hemma och hade resten av hästarna i stället, men i dag är jag alltså med igen. I början haaaaaatade jag att vara hemma på tävlingsdagar men nu börjar jag tycka att det kan vara ganska skönt faktiskt. Skulle dock aldrig fixa ett liv som bara homegroom, då skulle jag antagligen dö av tristess...
 
Med oss i dag har vi våra guldgrållor; Dubai, La Spezia och Linette. Och jaaaaa jag ska presentera samtliga hästar i stallet någon dag, ska bara ta lite bilder på gänget först. 
 
Vad finns annars att säga om livet..? Har haft en löjligt bra vecka av många olika anledningar och om ca en vecka åker jag till Sverige för första gången på tre månader. Har i princip bara bokat in en massa häst så det blir inte så stor skillnad från livet här, haha. På tal om Sverige så får man väl gratulera till Eurovision-segern även om jag, så klart, höll på Ryssland 😉
 
Nu ska jag försöka sova lite, är rätt död efter en LÅNG jobbvecka som förlängts med en dag då Zug flyttade våra starter som egentligen skulle varit i fredags till i dag, måndag....
 

Mest spelade just nu:

Now you can take what you want and take what you need, I say ain't worry me no more 'cause you are not what I want!

När mamma säger att det är tyst i bloggen, då vet man att man måste uppdatera... Så, hej. Hoppas att det är förjävla skitbra med varenda en av er som läser, för det är det med mig och då vet ni ändå att mitt hjärta var i tusen bitar i gårkväll (och vet ni inte varför är ni totalt jävla hjärndöda och får svar på det lite längre ner). För alltså, det är verkligen bra med mig. Verkligen, verkligen, verkligen. Saker som bara för någon månad sedan skulle fått mig att bryta ihop eller i alla fall få en klump i halsen rör mig inte i ryggen. Det är nog för första gången sedan jag var väldigt, väldigt liten som jag känner mig i princip helt trygg i mig själv och det är en underbar känsla. Sen att jag självklart bär på en massa mörker, ja, men det hör liksom till. Människor som bara är glada... Ja, antingen ljuger de eller så är de totalt ointressanta.
 
Vet som vanligt inte när jag skrev här sist eller vad jag skrivit, men tror att det var efter att vi varit i Saignelegier och tävlat? I så fall har vi bara varit på en tävling sedan dess, och det var en liten skittävling motsvarande lokalt i Sverige, men chefen var storsponsor så det var bara att ställa upp... Även om de tre hästar vi hade med oss alla hade för mycket poäng och fick starta utom tävlan, haha.
 
Sedan har vi även varit i väg och träningshoppat våra små bebisar Evita och Lisa (+ La Spezia som behöver få mer rutin på bortaplan). Det var första gången 5-åringarna var i väg och de var så duktiga! Evita hoppade som vanligt helt otroligt och var mycket modigare än någon av oss vågat hoppas. Lisa var som vanligt pain in the ass för min del, hon är verkligen HEMSK att ha att göra med. Presenterade sig på nya stället genom att hoppa två meter upp och två meter rakt ut ur transporten, jag fick fly för mitt liv för att hon inte skulle landa på mig, haha. Som tur är så hoppar hon väldigt bra och det är ju huvudsaken, men hon kommer ändå alltid att vara mitt hatobjekt nr 1 ;-)
 
En annan liten anekdot som känns värd att berätta är från när jag och Lovisa var i Bern för att hon skulle hämta ut sitt nya pass... HAHHAAHHAH alltså detta kommer ju aldrig att låta lika roligt som det var, men ändå. Vi (hon) hade jättebråttom eftersom vi stått fast i en bilkö i över en timme, och inne i Bern är det i princip omöjligt att hitta parkeringsplatser + att de lyfter bort bilen om du är felparkerad. Så... Jag var med för att sitta kvar i bilen och vakta den, men jag hade ju aldrig tänkt att hon skulle parkera oss mitt på en cykelväg.......... Hahhahah.
 
Så... Hon hinner vara borta i kanske tre minuter innan det stannar en polisbil bredvid oss (jag tittar åt andra hållet och låtsas som ingenting och ringer i PANIK till Lovisa), poliserna stannar och kommer ut... Jag säger att jag kan köra iväg bilen, jag har inget körkort med mig... Jag säger att Lovisa kommer om fem minuter, Lovisa kommer inte inom fem minuter... Poliserna står kvar och väntar och Lovisa kommer SPRINGANDES, hahaha. Efter lite (sanna) bortförklaringar och två väldigt snälla polisen klarar vi oss utan böter men för min del med skammen aav Snapchats EXTREMT HÖGA KAMERALJUD när jag skulle ta en """diskret""" smygbild. HAHA.
 
På den tråkigare sidan är att mitt lilla hjärtegull Cassanova åkt hem till sin ägare i Tyskland. Saknar honom SÅ mycket och hjärtat går i tusen bitar varje gång jag går in i det stallet och ser hans box stå tom. Världens gulligaste lilla häst med så himla mycket personlighet. Räknade bara för någon vecka sedan ut att de hästar jag VERKLIGEN skulle sakna om de försvann var just han, Evita, Dubai och Spezi. Och nu är han borta... Min älskade lilla Kaka. Dessutom åkte Flugan (Shutterfly) och Carry bara några dagar innan, men i stället kom vår nya framtidsstjärna. Dagata van de Molenberg aka Diva/Daggis/Dagger/Daggmasken, 7 år e. Tolan R-Berlin. Hoppar amazing men med ungefär lika hög ridbarhet som en 3-åring... Jag gillar henne i alla fall, så nu har jag ytterligare ett argt sto att lägga till min favoritsamling!
 
Det var väl det. I dag har jag varit ledig och passat på att åka in till Solothurn och shoppat lite sommarkläder, bikini etc. Det var nämligen så att de enda somriga kläderna förutom ett par klänningar jag hade med mig ner hit var två pikéer och lika många t-shirts, typ. Så nu när vi haft ~30+ i en vecka kan ni ju förstå hur mina armar ser ut... BONNABRÄNNAN OF DOOM. Efter det var jag och gjorde mina naglar. SÅ himla fina blev de och jag är SÅ himla nöjd. Fattar int ehur jag kunnat leva hela mitt liv med korta, nedbitna naglar...
 
I veckan ska vi till Zug och tävla under två dagar, men annars är det mest bara vardag på schemat. Ska försöka att uppdatera lite mer, mest för att slippa skriva dessa milslånga inlägg varannan vecka, haha. Just nu har jag dock lite fullt upp, hehe (hemlighetsfulla Lovi) om kvällarna, men jag får försöka avsätta lite tid till det. Ska göra mitt bästa! Nu blir det dock sängen för hela slanten, i morgon ringer klockan vid 06 som vanligt. Tschüüüüssssss!
 
P.S. Ang. att hjärtat var i spillror i går. Ledtråd: JAG HATAR ISHOCKEY. D.S.
 
 
Evita har aldrig varit mer nöjd med sig själv och jag har aldrig varit argare på henne
 
 
Sista kvällen med världens bästa Kaka
 
 
Dagata
 
 
Utforskade omgivningarna riktigt ordentligt för första gången sen jag kom hit...gick vilse
 
 
Myslurre!
 
 
Bebis-Evita på bortaplan för första gången
 
 
Och så här trött var hon efteråt
 
 
Nailz!
 
 
CIAO

Tystnad, tunnel, avfart

Jag lever. Har varit förbannat krasslig de senaste veckorna och verkar bara må sämre för varje dag som går, vilket lett till att jag i princip slocknat direkt efter jobbet på kvällarna... Det är ett riktigt partyliv man lever, jag säger då det. Har dessutom drabbats av skrivkramp deluxe då jag har två inlägg som jag VILL skriva och som jag BEHÖVER skriva men som jag bara inte KAN skriva. Det ena kräver för mycket glädje och det andra för mycket sorg, mod och allt annat som kan vara jobbigt.
 
Hur som... Lovisa tycker att jag ska ta tag i det här med bloggandet, och nog för att det är kul med en ryttare som stöttar att man skriver (det är det ju långt ifrån alla som gör) så... Jag är för trött, haha. Minns inte ens när jag bloggade sist så vet inte riktigt vad jag har att skriva, meeeeen vi kör ändå.
 
I dag har vi varit i Saignelegier som ligger uppe i Jurabergen och tävlat. Finns ingenting värre än extremt tidiga tävlingsmorgnar men i dag ringde klockan vid 03:30... Bara att bita ihop och gå ner och fodra, haha. Vi hade med oss Coco, Linette och Spezi. De två förstnämnda knep varsin placering i första klassen och hade ett ner var i andra. Spezi debuterade 125 och var jätteduktig! Tycker så mycket om den hästen, hon fightas verkligen för Lovisa och gör sitt bästa även om hon tycker att ungefär allt i livet är läskigt. 
 
I morgon ska vi i väg med Dubai och Elton till samma ställe och hoppa lite unghästklasser. Dessa två var även i väg i går och tävlade, men då på ett annat ställe och då var inte jag med då jag var hemma och motionerade resterande hästar i stället. Förra veckan var vi i Yverdon och tävlade under två dagar med lite olika hästar. Gick överlag bra; Nonna knep en andraplats och Spezi en tredje bland annat. Duktiga!
 
Förra veckan var även Milla här vilket så klart var roligt!! Blev så glad för lite svenskbesök. Dock regnade det va hela tiden och Schweiz bestämde sig verkligen för att visa upp sig från sin sämsta sida. Man kan inte alltid få allt, helt enkelt. Vi var i alla fall i väg till Zürich vilket hade varit JÄTTEkul om det 1. inte spöregnat och 2. inte varit första maj och stängt ÖVERALLT. Här går man och kallar sig för allmänbildad och så har man inte en aning om att terrorkommunisterna firar även i det land man emigrerat till...
 
Annat nämnvärt är väl kanske att Undercover lämnat oss. Han är inte död (tur) men har fått flytta till Österrike. Lite sorgligt för min del eftersom jag tyckte himla bra om vår jättegrabb, men vem gjorde inte det, å andra sidan... Lika snäll som stor (180+) och en jävligt bra hopphäst. I stället har vi fått hit Diva, ett sjuårigt sto efter Tolan-Berlin. Kommer nog att bli jättefin och jag gillar henne redan även om hon är en riktig bulldozer, haha.
 
Nu måste jag faktiskt sova. Har inte en endaste timme tillgodo på sovkontot och i morgon är det förstås jobb igen. Att det är hockey-VM, Stanley Cup och sånt där som jag annars lever och dör för, ja, det hamnar helt enkelt lite i skymundan när man har det här jobbet. Sorgligt, men likväl sant.
 
 
Cocopops fick lite knoppar innan Yverdon.
 
 
Starbucks-frulle i Zürich. Kändes verkligen som att jag satt på MITT Starbucks på MITT Barnes & Noble i MIN lilla förort till Pittsburgh.
 
 
Ett vackert, men regnigt Zürich.
 
 
Vi har haft det rätt regnigt hemma också...
 
 
Senaste tillskottet i bokhyllan!
 
Finaste Undercover som lämnat oss...