Bloggdags. Det gäller bog att snabba på lite här om jag ska hinna i kapp med tävlingssummeringarna innan spektaklet drar igång igen. Det är förhoppningsvis inte många veckor kvar nu. 

 

Just nu händer inte mycket här i livet, det finns inte allt för mycket att skriva om. Jag har haft semester vilket var regnigt men ändlöst fantastiskt. Saknar trots allt min familj och släkt och vänner och hästarna VARENDA dag. Så kommer det väl alltid vara, antar jag.

 

Här om dagen var jag och såg Superswede på bio. Att gå på bio själv är en högst underskattad aktivitet om ni frågar undertecknad. Filmen var, så klart, helt otrolig och som alltid annars när jag ser filmer från 60-70-talet önskar jag att jag hade levt då. Allt var säkert inte bättre då men det känns så. Musiken var bättre, människorna naturligt vackrare, kläderna finare och sporten känns som att den var så mycket mer engagerande. Inte minst F1.

 

Men för att prata om det vi skulle prata om... Åh, Sopot. Bästa utomhustävlingen i år och vilken vecka vi hade sen. Tog båten över till Polen bara ett dygn efter att vi kommit hem från Danmark, men man kan inte ens klaga på det när man får åka med sina tre favoritgrabbar på fintävling. Det var förvisso snorlångt upp till banan men vi hade strålande sol, jättefina stallar och fantastisk mat. Plus att Sopor är himla vackert.

 

Bäst av allt var dock hur hästarna gick. Dallas som ju var dubbelnolla i Nations Cup veckan innan hade det lite tuffare här men han gjorde det bra ändå. Baltimore var felfri och placerad i sin första 160-start på flera år och Magic... Åh, Magic. Nuddade inte en bom under hela helgen, och det var hans första 5* tävling. Två stora 150 och sedan en 160 GP över två rundor. En sjätteplats i hans första 5* GP! Vilken häst!! 

 

Sopot blir nog mitt finaste minne den här utomhussäsongen. Det blir lätt så när hästarna är OTROLIGA och man har sitt favoritumgänge i samma lag och stall. Åh, tack gode Gud för att jag bestämde mig för att börja jobba med det här den där mörka novembertisdagen för några år sedan. Så mycket man fått uppleva och se tack vare det. Det väger upp att man inte följt det berömda ledet och gjort det man "ska" ha gjort när man nästan är 25, alla dagar i veckan.