Skulle behöva dela in mina tonår i två perioder för att besvara den frågan. Från 13 till 15 var jag verkligen bara ett barn. Ett måhända trotsigt, men obekymrat barn. Även när mina klasskompisar började sminka sig, bry sig om killar och tjuvröka bakom skolan var jag just ett barn. Lekte till och med, i yttersta hemlighet, häst med min dåvarande bästis. En av mina bättre, kanske till och med den bästa, perioder i mitt liv.

 

Sedan fyllde jag sexton, började gymnasiet och allt gick åt helvete. Var djupt deprimerad under alla mina senare tonår. Gick inte till skolan, grät mig till sömns varje kväll, orkade inte leva mer. Den perioden höll egentligen i sig tills jag flyttade utomlands och först nu är jag någorlunda trygg i mig själv och vill inte längre avsluta mitt liv. Önskar ingen att genomgå vad jag tog mig igenom mellan 16 och 21.

 

Definitivt. Jag är en riktig smågodis-person och har aldrig varit mycket för kakor och bakelser. Skulle lätt kunna leva utan sådant och bara leva på lösgodis. Till och med choklad skulle jag kunna vara utan om jag så bara fick ha mina älskade spöken/bläckfiskar, röda mattor, djungelvrål och sura flaskor kvar. Tacka GUD för Ikea, säger jag bara.

 

Ohja. En vit patriciervilla med svart tak från sekelskiftet. Sjö- eller havstomt med egen brygga is a MUST. Två våningar. Högt i tak och vackra taklister. Spröjsade och många fönster. Vacker, välvd trappa. Klassisk, marin stil. Ett eget litet bibliotek med böcker vart än blicken når. Ni fattar grejen...

 

Flera stycken. Den största är så klart Sasha, Alexander Syomin. Dock är just den idoliseringen lite komplex då han kanske inte riktigt är en förebild, snarare en idol. Han är i alla fall en av de människor "som jag inte känner" som haft störst påverkan på mig genom livet. Förebilder i ordets rätta bemärkelse är kanske i stället Emma Watsons karaktär Sam i The Perks of Being a Wallflower och Blondies Debbie Harry. Precis sådan som de är, sådan vill jag vara. Jag lyckas rätt sällan, men någonstans i bakhuvet finns i alla fall dessa två fantastiska power-tjejer och påminner mig om hur saker borde vara.

 

ÄLSKAR att laga mat. Inte att slänga ihop en carbonara efter en lång dag på jobbet, men att få laga mat till andra och verkligen lägga ner hjärta och själ i det man lagar - det älskar jag.

 

Behöver jag ens svara på den frågan...? Haha. Perks. Så klart. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men jag inte bara älskar utan är gravt beroende av så väl bok som film. Hur jag vill vara precis som Sam, hur jag vill ha en vän som Patrick och hur jag känner igen mig i allt som Charlie är. Kärleken till Pittsburgh och att karaktärerna faktiskt blev lite som det där gänget jag själv aldrig hade i gymnasiet. De populärkulturella referenserna och citaten som till och med fått en tatueringsfiende som mig själv att överväga att gadda mig. Ibland undrar jag om inte Perks varit en nog så viktig vän, förebild och trygghet som någon annan levande människa under min uppväxt.

 

Att flytta utomlands. Utan konkurrens. Hade det inte varit för att jag lämnat Sverige bakom mig hade jag inte suttit här i dag. Jag hade vilat tryggt en bit under marknivå, sorgligt men sant.

 

Björnes Magasin och Pingu! Lite senare Ed, Edd och Eddy samt Rasten. Gud, vilka minnen.

 

Well, helst av allt Emma Watson pga hur hon porträtterade Sam i Perks, MEN dessvärre är de utseendemässiga likheterna mellan mig och min skådespelarqueen lika med noll. Om nu detta skulle spela någon roll så skulle jag gärna se Emilie de Ravin i huvudrollen (en gammal flinga sa en gång att vi var lika!!!!!!) eftersom hon var så JÄVLA bra i Remember Me (kan Robban spela min pojkvän i filmen också, please??)

 

Fel person att fråga en sån sak... Om jag är nere brukar jag mest bara, omedvetet eller medvetet, göra mig själv mer deppig. Ledsen musik, fler dystra tankar och VIN are my besties när jag omfamnar mörkret. Turligt nog har jag ett par fantastiska vänner här som brukar se när jag är nere på botten och kravlar och de brukar vara betdligt bättre på att lyfta upp mig till ytan igen än vad jag någonsin själv varit.