Tänkte att jag skulle försöka ta tag i den här bloggen. På riktigt, alltså. Vet inte hur många gånger jag sagt det nu men någon gång ska det väl ändå bli av, kan man tycka. För jag saknar att skriva varje dag, och jag saknar att skriva inlägg med faktiskt innehåll. 

 

Har nästan ingen kontakt alls med någon hemma. Lite synd men det är väl så det blir. Folk har sina liv. Jag har mitt. Pappa pratar jag med någon gång i veckan. Maria likaså. Annars är det rätt dött. Klandrar ingen, klandrar inte mig själv heller. För att things change, and friends leave, and life doesn't stop for anybody. Som bekant. 

 

Har hur som helst absolut inga planer på att flytta tillbaka till Sverige. Någonsin, vad det känns som nu. Jag tvivlar tyvärr på att jag någonsin kommer att kunna känna mig hel och inte falla tillbaka in i allt det gamla om jag skulle flytta hem. Jag har kommit så jävla långt från tjejen som inte ville lämna sitt rum, som inte ens ville åka till stallet, för att allt gjorde så ont och var så fel. Jag är inte beredd att hamna där igen. Någonsin.

 

För i stället för att inte vilja vakna om morgnarna och tvinga bort varenda mörk tanke med nära på psykotiskt intresse och ingivelse till de få nöjen jag hade kvar i livet, vaknar jag varje morgon och vill inte dö. Jag säger inte att jag vaknar med ett stort leende och dansar upp ur sängen, men jag gräms i alla fall inte över att jag över huvud taget vaknat längre. Många gånger kan jag till och med stanna upp och bara vara så jävla lycklig och tacksam. För det här jobbet, för mina älskade hästar och för att jag faktiskt mår ganska bra. Helt fläckfri kommer min tillvaro nog aldrig vara, men den är så mycket bättre än vad den var för bara 1,5 år sedan och det tycker jag kan vara värt att se tillbaka på och glädjas åt i dessa tider då många tycks se på nostalgi och tillbakablickande med något som närmast kan liknas vid avsmak.

 

Nu blev det babbligt här. Det blir ofta det. Vad jag ville få sagt från första början var i alla fall att jag tänkte försöka göra någonting bra av den här bloggen. Att i stället för virriga dags-inlägg en gång varannan vecka kanske försöka mig på att summera varje vecka varje söndag. Kan ju försöka, i alla fall. Och så något lite längre och vettigare och åsiktigare en gång i veckan. Tid har jag ju, det är bara lusten som saknats. Vi får jobba på det. 

 

Fick hem mina nya chaps i förrgår; materiell lycka!