Hemma igen! Vi har haft en riktig kanonvecka i Österrike, och efter att ha landat hemma i ett par dagar tänkte jag att det kunde vara dags för lite bloggeliblogg. I går ägnades större delen av dagen åt att packa upp och tvätta allt efter tävlingen, och i dag har vi ridit ut en sväng (som blev en långritt då vi red vilse...) och nu har jag långlunch. Har inte haft en ledig dag sedan jag kom hit, och förra veckan blev det väldigt många timmar av förklarliga skäl, men ska jag vara helt ärlig så är jag inte ens trött... Lite skillnad mot förra jobbet där man redan på onsdagen började längta efter sin lediga måndag.

 

I tisdags åkte vi alltså till St. Ulrich. Tävlingarna började inte förrän på fredagen men min boss ville gärna åka tidigare och det var inte mig emot, direkt... Var så klart helt själva de första dagarna, innan resten började droppa in på torsdagen. Fredag-söndag var fullt upp med fem olika hästar under två olika ryttare, och dessutom starter i nästan alla klasser från 120 och uppåt. 

 

Hur som helst så gick tävlingarna hur bra som helst. Nemo vann alla tre femårsklasserna, han är helt otrolig... Dessutom en DRÖM att jobba med; så otroligt snäll, alltid glad och viktigast av allt: stallets mest flätvänliga man, haha. Classico var placerad i alla tre sexårsklasserna medan Blues och Floyd, som min chef rider (min chef och min ryttare är två olika personer) hade varsin andraplacering i helgen. Åttaårige Hoppe blev trea i GPn, med en liten touch på sista oxern i omhoppningen... 

 

Efter fem dagar av tävling, hotellfrukostar, restaurangbesök och ganska mycket för sena nätter var det ändå ganska skönt att packa in det sista i lastbilen och åka de sex timmarna vi hade hem. Var hemma vid ettiden och sedan dess vet ni vad vi har haft för oss...

 

Vill bara avslutningsvis säga HUR EXTREMT JÄVLA TACKSAM JAG ÄR ÖVER DETTA JÄVLA JOBB. På riktigt alltså. Jag vet att man "ska" plugga. Att man "ska" bo i Sverige och ha kontrakt på en jävla tvåa nånstans i stan. Att man "ska" jobba de timmar man får på något jävla halvtaskigt jobb i väntan på en examen. Att man "ska" ha en liten rar häst som kan gå typ 120 om man nu skulle vilja ha häst. Men alltså... Jag vill inte ha det livet. Inte nu, inte i framtiden. Jo, visst, jag har tänkt plugga och jag har tänkt ha ett normalt liv. Någon gång. Inte nu. Just nu tänker jag prioritera att vara lycklig. Det kanske tar mig tio år extra innan jag sitter på någon fin examen inom PR eller juridik, men det får så vara då. Just nu är detta precis vad jag vill göra och jag tänker göra det så länge jag känner så. Puss.