Hej. Det var inte i går, och så vidare, men eftersom jag numera blir öppet mobbad av mina vänner på grund av att ALLA mina blogginlägg inleds med fraser som "long time, no see" etc, så skippar vi den delen och går rakt på innehållet. Okej? Bra!

 

Ja, det har ju hänt en del sedan sist. Jag har slutat jobba på Cavalli d'oro. Jag har spenderat två veckor i Sverige. Jag har börjat på ett nytt jobb. Japp. Där har ni det. Nu följer de flesta av er säkert mig på andra sociala medier också, så detta visste ni så klart redan. Men ändå. 

 

Nu sitter jag här i min nya säng, i min nya lägenhet, på mitt nya jobb. Sjukt egentligen, för det känns inte riktigt så där livsomvälvande som det känns som att det skulle kunna/borde göra. Jag antar att hemflytten från USA förra hösten härdade mig en hel del. Livet går inte under av förändring. Förändring är bra, helt enkelt.

 

En dag ska jag berätta precis allt för er om turerna med mitt gamla jobb. Varför det blev som det blev, varför ingen människa kan överleva på det stället. Jag är egentligen inte personen som vill tala illa om tidigare chefer och arbetsplatser, men om det kan hjälpa någon i en liknande situation... Ja, då får det väl vara värt det. Så ja, det kommer ett utförligare inlägg i ämnet, men tills dess kan jag säga att både jag och mina ryttare flydde fältet på grund av Sinnessjuk Chef™. Mer om det senare.

 

Då min nya lägenhet inte var färdig när jag gjort min sista dag på gamla jobbet tog jag en spontansemester i Sverige. Kan meddela att det var mer än lovligt skönt att bara vara. Man kan ju tro att någon som jobbar 10-12 timmar om dagen ska vara en naturligt aktiv människa men sanningen är att nä, jag är raka motsatsen. Jag mår bäst (tror jag i alla fall, egentligen mår jag väl skit) när jag bara får ligga i sängen en HEL dag. 

 

Nu är jag sedan i fredags tillbaka i Schweiz, men nu alltså på ny destination. Strax utanför Zürich, närmare bestämt. Jobbar för Steves fd beridare Simon, eller ja, min "riktiga" chef är herren som äger stället och som även har några hästar här, men det är Simon jag jobbar med varje dag. So far känns allting AMAZING. Min lägenhet är flawless, hästarna få och trevliga, alla människor här är trevliga och det är så J Ä V L A skönt att kunna jobba utan att hela tiden vara stressad och rädd för att någon (le boss) ska skälla på en. Nej, det här kommer nog att bli riktigt jävla bra.

 

I morgon åker vi till Österrike på tävling vilket ska bli jättekul. Har saknat tävlingarna. Vi åker med fem hästar härifrån och sedan tillkommer tre hästar med S flickvän, så det blir nog mycket att göra. Hela dagen i dag har gått åt till att packa, för det är en del som ska med om man säger så... Men! Detta är precis det jag älskar att göra så man kan onekligen säga att jag LIVING THE DREAM as we speak.

 

Nu ska jag sova. Antar att jag inte kommer att ha tillgång till något vidare internet i Hitlers hemland, så vi hörs väl om en vecka eller så. Då ska ni få veta mer. Mer om ALLT. Hade!