Jaha, jaha. Handisen här igen. Livet rullar sakta men säkert på och jag ber till högre makter att mitt ben snart ska vara i funktion igen. Farbror doktorn sa att jag måste låta det ta sin tid men det är inte så himla lätt att låta det göra det när det enda man har i sitt liv är sitt jobb, ett jobb som är rätt fysiskt ansträngande. Blä.

 

Jag krigar på, hur som helst. Blev sjuk av medicinerna igen så natten spenderades kallsvettig och illamående på toagolvet, men svullnaden på höften har i alla fall gått ner lite, lite. Myrsteg är också framsteg, inte sant? I morgon och i övermorgon har vi tävlingar och då hoppas jag kunna följa med och titta lite i alla fall. Om inte annat så ska ju hästarna göras fina, flätas etc. Alltid något för någon vars dagar mest består av serietittande, sängliggande och bokläsande.

 

Annars då? Har tagit tillvara på min nyvunna fritid på det bästa sättet jag vet - hockey. Min saknade pusselbit de senaste månaderna. Känns förstås överjävligt trist att det inte blev något slutspel för min hockeykärlek nummer ett, desto roligare att nummer två tog en slutspelsplats. Hurra för sömnlösa nätter och ångest deluxe. Det är så man vill att varje vår ska vara. 

P.S.