Aloha. Hemma efter sammanlagt fem dagar på sjukan. Känns bra som fan. Visst att jag inte kan göra jättemycket hemma heller, men det är ändå skönt att i alla fall ha MÖJLIGHETEN att äta när man vill, duscha utan medhjälpare (värsta jag gjort i hela mitt liv mvh hatar nakenhet) och faktiskt ta mig ner till stallet när saknaden efter mina hjärtegull blir för jobbig.

 

Sjukhusvistelsen var helt okej, ändå. Vi har väldigt bra försäkring på jobbet (så jävla glad att jag jobbar vitt, hur många i den här världen gör egentligen det?) så jag har fått top notch-vård, enkelrum och hela köret. Inte ett dug avundsjuk när man gått förbi rum och sett folk som fått dela rum med upp till sju andra. Fy... Så nej, jag klagar inte. Har förstås haft väldigt ont, men så länge jag legat ner och varit helt bedövad av mediciner har det ändå varit okej. Jobbigast var ändå ensamheten.

 

...Tills sista dygnet på sjukhuset. Fy fan. Bland det värsta jag varit med om. När jag kom in fick jag morfin intravenöst, men det bytte de senare ut mot piller vilket min mage inte alls fixade = jag blev jättesjuk och spydde som en gris i nästan två dygn. Värst av allt var att jag spydde under magnetröntgen, lagom fräscht... Flyttades även till ett delat rum då det var så mycket barn med föräldrar på min avdelning just då, och det var ingen höjdare att behöva dela rum när man ligger och spyr hela tiden. Så ja... Jag var ungefär lyckligast på jorden när Katrin (boss fru) kom och hämtade mig.

 

Doktorn ordinerade sängliggande med små avbrott för rörelse några gånger om dagen. Om jag skött mig? Tja... Det första jag gjorde när jag kom hem var att knoppa två hästar och sedan drog vi på tävling hela kvällen. Hehe. Inte så jävla begåvat kanske men sen när blev jag känd för att fattiga vettiga och genomtänkta beslut? Skitkul att få träffa mina små hästar och vara på tävling igen (Linette femma i 120, sen 4-felsrundor i resterande tre starter för henne och Cassanova), mindre kul att komma hem vid 22 och ställa sig i duschen och spy av smärta... Så nej, inte mitt mest genomtänkta beslut men vad fan, YOLO!!!!! (Skoja).

 

I dag var det tävling igen, men jag hjälpte bara till att fixa lite saker som skulle med samt knoppa en häst och sedan stannade jag faktiskt hemma mer eller mindre frivilligt. Insåg att jag aldrig skulle fixa en dag till på tävling, sedan hade även mitt ben svullnat upp så mycket igen att jag inte kunde ha på mig annat än mjukisar... Så det var nog lika bra att jag stannade hemma, haha. Super-Coco och Supertanten Jolie hade i alla fall skött sig bra och levererat fina rundor!

 

I dag har jag med andra ord inte gjort jättemycket. Försökt städa lite i lägenheten vilket gått så där då jag inte riktigt kan böja på mig, pussat lite på Evita och plockat så mycket jag kunnat i stallet. Trodde aldrig att jag skulle säga det (jag är antagligen bäst i världen på att ta det lugnt) men herregud vad uttråkad man blir när man inte FÅR gör annat än att ligga i sängen. Nu ligger jag och kollar GG och väntar på att kvällens dos mediciner ska kicka in så att jag kan sova. Tänkte bjuda på lite bilden men mitt internet är för tillfället rena döden så det får vänta... Håll ut!