Alltså... Jag vet inte ens vad jag ska säga om den här dagen. Antingen så är det någon där uppe som vill ge mig en fet varning för att jag tänker fly landet i morgon, eller så är det kanske ett tecken på att det är lika bra att jag drar nu med detsamma... Har, liksom alla andra söndagar, jobbat ensam i dag vilket normalt sett är rätt skönt då jag kan lägga upp dagen precis som jag vill. Hade en massa julstädning i stallet att få färdigt samt att hästarna så klart skulle aktiveras, så det var en del att göra. 

 

Eländet började när jag red första hästen till utebanan då en lös hund kom springandes och attackerade hästen... Det är andra gången det händer mig sedan jag kom hit och jag blir så jävla förbannad; om du inte har kontroll på ditt vidriga lilla odjur - HA DET KOPPLAT!!!! Hur svårt ska det vara? Hästen jag satt på var dock snäll och efter att ha kastat sig åt sidan samt markerat mot hunden klarade vi oss båda med blotta förskräckelsen. 

 

Katastrof nummer två skedde när jag skulle byta uttag för vattenslangen (vi har en för enbart kallvatten och en där man kan välja) och glömmer att skruva av vattnet = får i princip hela Stilla Havet över mig. ISKALLT var bara förnamnet. För att värma mig gick jag upp till cafeterian för att ta en kopp kaffe. Tar en mugg, ställer den i kaffemaskinen och inväntar min himmelska drog... Tar ett par klunkar, känner någonting knastra mellan tänderna. Sväljer av ren reflex men spottar sedan. En spindel. Att säga att jag inte ville leva längre vore att undermåla min panik å det grövsta.

 

Dagens absoluta bottennapp kom dock då alla boxar var skurade och mockade samt alla hästar ridna/longerade och jag, vid femsnåret (då vi normalt sett slutar) bestämmer mig för att putsa fönstren... Ställer upp en stege och tar med mig hinken ut. Första boxen går bra och resultatet är glädjande. Efter att box två fått sina fönster skinande rena tar jag ett steg ner från stegen, men i stället för att få fotfäste vid stallplanen ställer jag mig på kanten av vattenhinken, ramlar baklänges och får hela underbenet omvridet. Det svartnar för ögonen av smärta och innan resten av kroppen hinner slå i marken hinner jag tänka att; "benet är av". Nu gick det lyckligtvis inte riktigt så illa, men smärtan är nog för att jag ska ha skäl att veta att jag inte kommer att sova många timmar i natt. Det gör helt enkelt för ont... Typiskt mig. När huvudvärken efter onsdagens hjärnskakning släppt något sånär händer så klart detta. Givetvis.

 

Hur som helst så bet jag ihop och putsade färdigt de där fönstren. Nu känns det som att jag kan lämna över ansvaret för stallet och hästarna på Simon i ett par veckor. Skoja... Har total ångest över att lämna mina små bebisar i sticket och har säkert hört mig för två miljoner gånger så att S har koll på allt. Haha... Ska bara vara i Sverige i åtta dagar och sedan kommer jag ju att kunna pussa på dem innan jag tar min lilla avstickare till Tyskland efter nyår, men ÄNDÅ!! Mammas älsklingar.

 

Just det... Vi fick hem vår nya springare i torsdags. Åkte till Werner (Muff) och plockade upp honom och nu är han alltså här sedan några dagar tillbaka. Sex år efter Contendro I och även om det blodet inte är någonting jag normalt sett uppskattar så verkar detta vara en modig och trevlig liten kille! Det bästa är dock att han är MÖRKBRUN!!!! och inte skimmel som resten av stallet, haha. Red honom lite i går och även om han var rätt spänd så fick jag en bra känsla!

 

Nuuuuu ska jag sova. Planet lämnar Züri vid halv sex på eftermiddagen i morgon men jag måste hinna packa, städa lägenheten samt städa bilen innan dess, så lika bra att sova tidigt. Ni får ha det så bra så kanske vi SES i Sverige, eller så hörs vi i alla fall där ifrån! Tschüüüsssssss zäme