Efter en vecka med småtjejerna i Åby åkte vi hela vägen ner till Franska Vichy med Magic, Baltimore, Matina och Lisa. En lång resa som tog nästan tre dygn och krävde stopp i Hamburg och Frankfurt. Väl i Vichy... Kaos. Jag TYCKER inte om franska tävlingar och så är det med det. Vi fick parkera på ett torg mitt inne i staden och sedan leda hästarna på bil- och gågator i kanske 800 m innan vi var framme på tävlingsplatsen. Livsfarligt! Det blåste dessutom storm och spöregnade - rakt in i våra boxar! 

 

Sedan började tävlingarna och det blev inte mycket bättre om jag ska vara ärlig... Faktum är att det nog bara blev sämre. Framhoppningen var en enda stor gyttjepöl, till bredden fylld av galna fransmän utan vare sig självbevarelsedrift för sig själva eller sina stackars hästar. Själva tävlingsbanan var på gräs, och gräs i kombination med monsunregn och fransmännens totala inkapibilitet att preparera banan = leråker möter kohage.

 

Det var så illa att vi faktiskt åkte hem en dag tidigare, redan på lördagen. Då hade nästan alla icke-fransoser redan kastat in handduken och åkt hemåt. 

 

Vad vi, på den positiva sidan, kan ta med oss hem från Vichy är att Baltimore var sexa i GP-kvalet och att även resten av gänget kämpade på bra och hoppade väl trots omständigheterna. 

 

På vägen hem stannade vi hos Felipe som rider Berdina (jag hoppas att ni minns henne!) numera. Ett kärt återseende även om hon var lika sur som alltid.