Blä. Livet är INTE kul just nu, och i ärlighetens namn minns jag inte när jag senast tyckte att det var det. Innan jag bröt handen, kanske? Något sånt. Hur som helst så har ni väl fattat att allt rörande mitt liv mest bara är mörkt och bittert och alldeles förjävligt, så detta om detta. Ni som själva varit i en depression vet hur det är, ni andra... Jag hoppas att ni aldrig kommer att förstå.

 

> I går var jag hos Jenni som för tillfället jobbar hos Steve. En trevligare vin- och ostkväll med en ny bekantskap som jag är väldigt glad över. Väldigt skönt att ha någon att umgås med och snacka bort ett par timmar med nu när min sedvanliga vapendragare lämnat mig för Italien och San Giovanni... Lyxlirare.

 

> I dag var jag ledig på förmiddagen eftersom jag inte hade någon ledig dag förra veckan. Hade verkligen behövt sova MEN det var ju F1-premiär på andra sidan jordklotet... Bara att kliva upp när alarmet ringde alldeles för tidigt, men belönades trots allt rikligt när min personliga favorit (efter Marcus, obviously) Nico Rosberg vann. Efter det somnade jag om... Hehe.

 

> Är mitt uppe i en stor förändring i mitt liv. Att jag inte skrivit om det och att jag inte vill skriva om det i nuläget beror på att jag inte riktigt klarar av tanken på det som det är nu. Vill inte inse hur orättvist livet är och att människor som utger sig för att vilja en väl inte alltid faktiskt vill ditt bästa. Är så jävla naiv ibland. Vill tro gott om folk. Kastar hela hjärtat före hela tiden och det bara straffar sig. Det får vara nog med det nu. Snart börjar ett nytt kapitel...

 

Nu ska jag sova. Har en miljard saker att fixa utöver jobbet de kommande veckorna. Känns som att det kommer att vara lättare sagt än gjort med tanke på att jag mest bara skulle vilja gå och lägga mig under en sten och ruttna bort och inte alls är intresserad av att ta tag i saker. Jag menar... Varför ta tag i det liv som ändå bara slås sönder gång på gång? Vad är ens meningen?