Livet rullar på. Eller nä, det gör det väl inte riktigt. Livet rullar över mig likt en jättestor bulldozer och efter att det mosat hela min uppenbarelse släpar det med sig mig, varesig jag vill eller inte. Med andra ord är jag fortfarande i livet och det skulle väl kunna tyckas vara bra, men det är det inte. Vartenda dåligt beteende mina tidigare depressioner fört med sig är tillbaka och det i sig får mig bara att må än sämre. Orkar inte mer. Vill inte mer.

 

Förlåt till alla som hör av sig och faktiskt bryr sig. Förlåt för att jag inte orkar svara. Förlåt för att den enda kontakt jag orkar ha med omvärlden i nuläget är via denna blogg, någon gång varannan vecka. Jag ser er och jag uppskattar er, ni ger mig lite ljus i allt mörker. Jag orkar bara inte ha någon vidare kontakt just nu, för att ens svara på ett simpelt "hej" känns för mig som att bestiga Mount Everest i nuläget. 

 

Det har gått så långt att jag vägrar köra bil och att jag medvetet gjort mig av med vissa saker i mitt hem för att, ja... Jag kan fan inte ens erkänna det för mig själv. Att skriva öppet om att man inte längre vill leva och att man faktiskt är rädd för att allt ska ta slut när allt är så svart att man förlorar kontrollen, är kanske inte det rätta att göra. Det är väl sådant man ska hålla inom sig, men jag har redan försökt det och det försöket tog sex år av mitt liv. Jag har ingen i hela jävla universum som jag vågar prata om det här med, så ni får helt enkelt stå ut.

 

Detta om detta. Behövde få skriva av mig lite nu när kroppen tycks ha stängt av allt vad känslor heter och lämnat mig med denna vidriga jävla tomhet som Kurt Cobain beskrev med orden "I miss the comfort of being sad". Det har ju gått en vecka också. En och en halv, rättare sagt.

 

> Förra veckan spenderades i Gorla Minore i Italien. Mitt vanliga jag hade väl ägnat ett helt inlägg åt det men just nu orkar jag inte det. Årets första internationella, vi hade med oss sju hästar. Simon fyra och boss tre. Boss var sjuk så han tävlade inte. Conte gjorde sin första 140 i sjuårsfinalen. Lord och Penny var helt okej. Cornet gick från katastrof första dagen till att hoppa som en jävla sagohäst sista dagen. Resultatmässigt inte vår bästa helg men så är inte detta några "färdiga" hästar på långa vägar... Vi hade i alla fall tur med vädret och jag var glad över att vi hade med oss en SVINduktig frilansare, Jenni, med all erfarenhet i världen = älskar att se och lära av folk som kan mer än mig!!

 

> I förrgår och i går var jag hos Nora. Behövde bara komma bort ett tag och där och då kändes allt lite lättare i alla fall. Det kommer att kännas konstigt när hon flyttar så att jag inte kan spendera mina ÄLSKADE tisdagskvällar i Steinhausen längre... 

 

> I dag efter jobbet tog jag och J en sväng till Tyskland. Kände att jag var värd lite tröstshopping. Gick så där med shoppingen då jag var/är helt död inombords och inte ville ha någonting när vi väl kom fram. Åkte med andra ord till Tyskland och köpte... Shampoo och balsam. Bra, Lovi.

 

Annars är allt mest som vanligt. Sover inte, äter(!!!) inte. Ser förjävlig ut men orkar inte ens bry mig. Jävla pissliv, vad jag hatar dig.