Först och främst: GUD så gulliga ni är som kommenterar så snällt på det förra inlägget jag publicerade här. Både här på bloggen och på övriga sociala medier har jag fått ta emot väldigt varma ord. Sånt blir man (tänkte skriva en i stället för man men så kom jag på... då låter MAN ju som en jävla feminist-terrorist nowadays) ju glad av! Det var faktiskt rätt jobbigt att skriva den där texten, så jag är glad att den togs emot så bra.

 

I dag har jag knegat. Som vanligt, alltså. Sju till sex, och satan vad effektiva vi varit. Vet inte vad som hänt men på kortare tid än tidigare hinner vi plötsligt med att aktivera samtliga hästar minst två gånger om dagen, samt hålla rent och snyggt omkring oss. Jag klagar inte! 

 

Nytt sedan sist är att våra minstingar börjat gå under ryttare! När jag kom hit var det Evita och Lisa som var inridningsprojekten, nu är det Latoya och Leipzigs tur. Latoya är förvisso inriden sedan tidigare, men han har växt VÄLDIGT mycket och framför allt väldigt mycket bak, så han har fått ta det lite lugnt men är nu alltså på banan igen. För Leipzigs del var det första gången han bar ryttare på ryggen, och han travade runt så snällt, så snällt med Pascal på ryggen. Världens snällaste och modigaste lilla bebis!

 

På tal om Evita och Lisa så hoppade de med ryttare för andra gången i sitt liv i dag. Jag såg inte Lisa men hon skötte sig tydligen bra, och Evita var (så klart... ;-) superduktig. Hon har så mycket power och är så kvick i sina språng, håll tummarna för att det håller i sig. Det är ju annars det som är så fint med unghästar, att man aldrig vet hur de kommer att bli i slutändan. 

 

Nu ska jag bädda ner mig framför senaste avsnittet av PLL, trycka i mig lite vindruvor, kex och tryffelbrie och sedan SOVA. I natt sov jag bara två timmar pga dumt revben, så det känns rätt välbehövligt... Natti!