Klockan är 06:41 och det här är er kära bloggare som talar. Söndag; veckans sista dag och även min jobbveckas sista dag. Tror ni att jag är trött (((död)))? I så fall har ni helt rätt. Fick do-ck just ett sms att vi börjar en halvtimma senare i dag, så då kände jag att jag kanske skulle ta och skriva lite romantiserande (och faktiskt väldigt ärligt) om hur nice livet här nere är.

 

Den här veckan har vi inte haft några tävlingar, men det har som vanligt varit fullt upp ändå. I går hade vi hovslagaren här som skodde hela förmiddagen med sitt team. Lite skillnad mot i Sverige där hovis kommer och kallskor lite snabbt och lätt, här kom de fem(?) pers och hästarna gick genom "slussar". Först fixade två hovarna inför skoning, dvs tog av skorna etc. Sedan kom de till den "riktiga" hovslagaren som verkade, varmskodde osv, och sist kom de till en ytterligare person som fixade sömmar och allt sånt där. Det var hästar och människor överallt!! Inte lätt att få något av sitt vanliga jobb gjort då, så jag gick mest och städade lite mellan hästflyttningarna.

 

I förrgår var vi i Basel där det vad 5* tävlingar. Bara i januari har de två stoa 5*iga tävlingar här i Schweiz; Basel och Zürich. Sedan är det St. Gallens nationshoppningar i maj, GCT i Lausanne i september och så världscupen och Rolex Grand Slam i Geneve i december. Fem tävlingar på absolut högsta nivå, i Sverige har vi ju bara två (Gbg och Falsterbo) 5*iga. 

 

Basel var i alla fall jättetrevligt. Hann se två klasser och dessutom få till lite shopping. Steve hade tyvärr lite stolpe ut i båda klasserna, men Daniel Deusser vann den dagens stora klass så det var ju ändå positivt. Tycker att han rider så HIMLA bra. I går blev det inget Basel för vår del, så jag och Maria körde uppesittarkväll (det var lördag och vi är 22 och 17 men visst, 22 är uppesittarkväll haha) och kollade gårdagens stora klass. Steve red den minst kända av sina tre Kannan-hästar, Kavalier, vilket är lite av en personlig favorit för min del. Nu får jag inte upp FEI database men är nästan säker på att det var hästens första start i 5* 150, han är nybliven nioåring, så två ner var ju inte heltokigt ändå.

 

Och just det! Min älskade lilla sessa Evita har hoppat med ryttare för första gången i sitt liv, dvs även hoppat för i princip andra gången i sitt liv eftersom vi inte löshoppar hästarna. Hon var SÅ duktig. En naturbegåvning verkligen. Knäna vid hakan, bakbenen i himmelen och så runt och fint, utan att vara spänt. Tog tag i hindret och såg väldigt mycket mer rutinerad ut än vad hon är. Undertecknad var så klart så stolt att hon holl på att dö... Nästa gång måste jag filma så att ni får se! Och nej, jag vet att det inte är en garanti för att hästen blir bra bara för att den hoppar fint som unghäst, men hoppas får man alltid ;-)

 

Nu ska jag ner och fodra. Tschüüss!