Yes, det stämmer. Fy fan vad jag hatar nyårsafton och allt det innebär. Faktum är att jag de fem senaste nyåren bara firat det nya året en(!!!) gång. Tragiskt om man så vill, men det är så det varit. Nyår är en förbannat jobbig högtid för min del, av anledningar jag inte orkar ta upp här och nu. Jag har haft bra nyårsaftnar, det har jag, men det ska bra mycket mer till för mig än en vacker klänning, lösöggonfransar och tio glas Krug för att det ska bli en dag jag uppskattar.

 

Jag firade alltså inte nyår. Det gjorde inte mina kollegor heller, för den delen, så jag var inte direkt ensam. L & P var sjuka och M fick helt enkelt finna sig i situationen, stackarn, haha... Själv satt jag i min lägenhet, i mjukisar, drack te och tittade på Perks. Och försökte att inte tänka. Det gick så där. Ni måste lita på mig när jag säger att jag inte är deprimerad längre, men i går var en fruktansvärt jobbig dag och i dag är det samma sak. Det är som vanligt vid nyår, alltså.

 

För min del handlar det dels om saker som finns i mitt bagage, men också om de högt ställda förväntningar. Jag har med åren lärt mig att inte hoppas för mycket, inte förvänta mig för mycket, för det gör så himla ont att bli besviken. Jag vet hur det är att ha köpt den där perfekta, fina nyårklänningen med tillhörande klackar och ha förväntningarna i skyarna för att sedan sluta kvällen med mascaran rinnandes ner för kinderna inne på toaletten.

 

Men, men. Nu ska jag inte bli allt för långdragen i min bitterhet här. Jag hoppas så klart att alla mina vänner hade en riktig kick ass-nyårsafton och att era 2015 blir magiska. Hoppas även att ni är jävligt bakis. Hehe. För egen del har jag jobbat sedan åtta (sovmorgon!) och har ett gäng jobbtimmar kvar innan läggdags. I morgon sticker vi på årets första tävling, vilken blir i Zürich och det ska bli gôrskôj! Fem hästar följer med. 

Nåväl. Vi hörs när vi hörs. Tchüüüsssssss