HALLI HALLÅ. I dag har jag haft hemlängtan för första gången sedan jag kom hit och i dag är det dessutom på dagen två månader sedan jag kom hit. Galet. Och om en månad (exakt en månad, faktiskt) flyger jag hem till Sverige. Längtar. Inte så att jag vill flytta hem eller någonting, för det vill jag verkligen inte, men i dag när jag vaknade kände jag att det hade varit förbannat nice att vakna upp i min egen semlemjuka säng. Tänk att för en gångs skull bara kunna ligga och dra sig och veta att man inte behöver göra ETT SKIT för att det fixar någon annan... Kunna ta cykeln ner till pappa och veta att man får världens godaste mat, gå ut till vardagsrummet och ta en kopp te med mamma på kvällen, diskutera livet med brorsan eller hjälpa syrran med ridningen. Eller varför inte bara ta silvriga faran och hämta upp världens bästa tjejer och åka runt och ha allsång och äta B&J medan man spionerar på hemliga människor... Eller bara åka till stallet och pussa på Challe även fast han hatar det, eller på Madam som faktiskt älskar det. JAG SAKNAR DET!

 

Men nu är jag här och inte hemma, och det är bara att göra det bästa av situationen (och så jävla dålig är den inte, situationen alltså). Jag hade varit duktig och hållt läggan clean hela veckan, så jag behövde bara städa lite i kök + badrum samt handla, sedan var alla ledighetsdutys gjorda. Nu sitter jag här i min säng med de fem viktigaste ingredienserna till en lyckad måndag: amarone, kex, ost, vindruvor och min dator. I kväll ska jag unna mig att skriva lite på boken. Det var inte i går, men i dag känner jag att känslorna är på plats och då får man passa på. Jobbigt att bara kunna skriva när man har lite (eller mycket) ledsamhet i sig... Får ta och lyssna på Unknown Pleasures eller Either/Or så att den där härliga ångesten verkligen infinner sig innan jag öppnar Scrivener, tror jag.