Avelssnack

Jag tror att jag skrivit om det förut, för det känns som att många av de meningar som kommer att publiceras här har blivit skrivna förr. Så är det säkert, och så kan det få vara för det här tål att tas igen; den så kallade korsningsaveln och att inte ge sin uppfödning de bästa förutsättningarna i livet. Det är någonting som får mig att se rött och det stör mig så djupt mycket mer än lösdrifter, natural horsemanship, pessoabett och vad nu annars som är inne att diskutera i ridsportens förlovade värld.

 

Mitt avelsintresse sträcker sig åtta-nio år tillbaka i tiden, så jämfört med väldigt många andra inom svensk avel är jag väldigt färsk och okunnig på området. Dock är mitt intresse stort och brinnande och jag skulle ändå säga att jag besitter någon form av baskunskaper, framför allt när det gäller halvblodsavel. Jag har basic (eller mer) koll på så gott som alla hingstar på, i alla fall den svenska, marknaden och ägnar inte sällan timmar åt att gå igenom statistik och resultat i avelsbranschen.

 

Med detta i bakhuvudet tycker jag att jag, trots att jag absolut inte kan allt, har full rätt att kritisera folk som i mina ögon avlar slarvigt. Då jag är med i en handfull avelsgrupper - på Facebook, forum etc - ser jag ofta folk som ställer rent idiotiska frågor; "vilken hingst passar till ett litet varmblodssto?", "om jag vill få en storhäst från mitt c-ponnysto, vilken hingst ska jag välja?" Och så vidare. Det gör mig mörkrädd.

 

Alldeles för många ger sig in i aveln utan att ha någon som helst koll. Finns bara tillgång till sto samt pengar (det handlar ofta inte ens om några större summor, du kan få tag på en icke godkänd halvblodshingst för bara språngavgiften på ett par tusenlappar) så är det bara att tuta och köra, verkar många tycka. I viss mån förstår jag tänket. Man har sitt älskade lilla sto som man vill ha kvar i all evighet, men då inte det går väljer man att betäcka i stället. Kanske kan man äntligen få en ordentlig ridhäst efter att ha slitit med en avdankad travare i fem år, eller kanske kan man få till en storhäst nu när ponnyåren är över.

 

Samtidigt måste man någonstans inse att ens sto kanske inte har några kvaliteter som är värda att avla på. Att hon är söt och att du tycker att hon är bäst i världen duger liksom inte. Jag personligen hade aldrig, aldrig, aldrig avlat på ett dåligt psyke eller på betydande exteriöra eller gångartsmässiga felaktigheter. Du kan lägga månader på att hitta en hingst som ser ut att komplettera ditt sto fullt ut, men du kan aldrig garantera att den där gångartshingsten kommer att ge ditt travarstos föl en ren galopp, eller att 170+hingsten kommer att ge ditt ponnysto ett föl med mankhöjd närmre 160 än 150.

 

Om jag för egen del tar Madam som exempel; ja, hon är förhållandevis liten (knappa 160) och ja, hennes gångarter lämnar en del att önska, men samtidigt har hon inga extrema "defekter" så som ett travarsto och hennes gång eller ett ponnysto och hennes storlek. Å andra sidan har hon toppsyke, hoppar bra, är exteriört korrekt, okej stam (Cortus-La Paz) och har redan lämnat en avkomma som i dag går GP. På grund av det sistnämnda finns svart på vitt att hon är värd att avla på, men även utan den aspekten hade jag sett henne som ett dugligt avelssto.

 

Och jag vet att nu kommer folk ropa högt om Jappeloup, det faktum att Baloubet är 25% travare och att Schockemöhle köpte in ett antal travarston för att testa i aveln (detta projekt var dock misslyckat, ska sägas). Självklart finns det undantag, det finns det alltid. För tusan, Madam själv är undan ett ponnysto (men så blev hon också liten och med stolpig och kort galopp) och med en liten andel arab i sig.

 

Det jag menar är att man behöver inte försöka få fram halvdana hästar för sådana hästar kommer alltid att komma fram ändå. Och att någon skulle tro att de skulle lyckas ta fram näste OS-vinnare via sitt travarsto och en icke godkänd halvblodshingst, det har jag svårt att tro... All seriös avel torde sträva mot att få fram bra sporthästar, för som sagt, buskaveln kommer alltid att finnas och således kommer vi alltid att ha vår beskärda del av ridskolehästar och hobbyhästar på lägre nivå ändå. Även hästar med fin stamtavla kan misslyckas med att nå de större klasserna, och jag tror att de flesta hellre lägger 60 000 på ett halvblod efter Kannan-Indoctro än en likvärdig häst med travarmamma och en pappa som borde kastrerats redan innan sitt misslyckade bruksprov.

 

Summan av kardemumman? Tror du inte att du kan få fram en häst som på något sätt kommer att ha chansen att lyckas i sporten, då behöver du inte avla alls. Ett enda undantag ges och det är om du vet med dig att du kommer att kunna behålla din uppfödning tillräckligt länge för att aldrig riskera att den blir ännu en i mängden av hästar som reas ut på Hästnet som oduglig hobbyhäst utan kapacitet och framtid.

 

 

Lyckad avel: Madams fina son Zacramento (e. Cardento)

Kan inte annat än att hålla med dig. Jag har ett travarsto (ridtravare) av den anledning att jag inte kan rida längre på bana lr tävla pga skador jag kan sitta i en sadel och rida i skogen och därav anledningen att en pensionerad travhäst passar mig bäst :) Men nog av det jag har nog tappat räkningen antalet ggr folk frågat mig om jag skall betäcka henne med olika hingstar (ej travhäst) och jag förstår inte varför? Skall jag betäcka henna så betäcker jag natutligtvis med en travhingst i hopp om att få fram en sjurackans snabb travhäst! Hon har fått ett föl innan som nu springer v 75 så hon har fina gener men de skall ges vidare inom travvärlden för hon är TRAVHÄST! Travare med travare ponny med ponny ardenner med ardenner varmblod med varmblod mm mm för att få fram en bra häst inom den grenen hästen är avlad för! Min häst är avlad för att trava i vänster varv på en bana jag har aldrig kommit på tanken att utbilda henne i en paddock, vi rider numera rakt fram på en stig vilket passar henne utmärkt!