Alltså i dag har jag varit SÅ nära på att dö SÅ många gånger. Det har blåst som fan precis hela dagen, och det i kombination med att det är alldeles för många minusgrader, ja, ni kan ju gissa hur hästarna terroristerna beter sig för tillfället... Det enligt mig värsta är att vi har världens högsta "häck" av bambu(?)träd precis utanför stallet, och dessa låter och rör sig extremt mycket när det blåser, så både jag och mina fyrbenta kollegor drabbas av hjärtstillestånd varje gång vi går mellan stall och ridhus. Värst var det när jag gick med en av småttingarna, det kom VÄRLDENS vind och jag som har jordens sämsta balanssinne höll på att ramla och hästen blev livrädd... Var där och då säker på att min sista stund var kommen, haha.

 

Annars har dagen flutit på väldigt bra. Innan lunch hade vi tio hästar gjorda vilket är super, normalt sett gör vi sju eller åtta på den tiden. Kunde till och med sluta lite tidigare trots att jag till och med haft ute hästarna vi annars inte aktiverar, putsat longergjordar och haft ute någon häst en extra gång. Topp! 

 

Tråkigast för dagen var att Carla fick vandra vidare till de evigt gröna ängarna i dag. Det är en häst jag egentligen inte har någon relation till då hon varit skadad hela tiden jag varit här och därför bara gått i "lösdriften", men det är ändå alltid trist när man måste ta bort en häst. Från den positiva sidan sett så är det dock en mindre häst att ha dåligt samvete över, för gud, vad dåligt samvete jag har över de hästar som är avställda just nu. En av dem är som tur är såld och åker i morgon, men en annan är ju min favorit Lunox, och honom är det värre med...

 

Lunox var ju min första favorit när jag kom hit, men är nu helt avställd eftersom han aldrig kommer att kunna hoppa igen. Hade ute honom i dag så att han skulle få springa lite och det gjorde så ont i mig att se hur glad han blev när han fick lite uppmärksamhet. Blev helt tårögd när han kom fram och ville gosa och när han sedan gnäggade efter mig i boxen gjorde det på riktigt ont i hjärtat. Det är verkligen mitt stora problem, jag blir alldeles för fäst vid de här djuren... Har försökt att släppa Lunox så mycket det går eftersom jag vet att han förhoppningsvis snart åker, men jag KAN inte stänga av mitt hjärta helt längre, på gott och ont...

 

Nu sitter jag i alla fall här i en nystädad lägenhet och ska snart sova. Har vart så djääääävulskt trött hela veckan och i morgon blir det antaglifen lite fiesta = ska jag orka hålla mig vaken längre än 22 kan jag behöva ett par extra timmars sömn i natt. Först ska jag dock reseplanera lite, dels för hemresan (som blir sex dagar i stället för fem!!) och dels för en eventuell sommarresa. Jag känner mig aaaaaalldeles för gammal (läs vettig) för att åka på någon jävla suparresa, men en resa till solen alt USA hade varit tiptop, eller ja, det kändes tiptop tills jag kom på vart jag verkligen vill åka... Men dit lär jag få åka själv, något jag dock inte har några större problem med. KAN NI GISSA VART?

 

Mitt internet suger mer än vanligt för tillfället så jag kan inte lägga upp några nya bilder. Sorry.