Nej, här var det inte livat. Sorry för det. Har varit """lite""" nere den senaste veckan och sådant är ingenting jag vill dela med mig av längre. Blir dessutom bara mer ledsen av att skriva om eländet. Är absolut inget särskilt som hänt utan det är väl bara att acceptera att jag i perioder alltid kommer att vara mer eller mindre nedstämd. Jag kommer i grund och botten aldrig mer att vara en genuint glad människa, och det är väl tråkigt men jag har börjat lära mig att leva med det efter alla dessa år. Det viktigaste är ändå att man kan inse att IBLAND är livet faktiskt bra, och det kan jag. Allra oftast är jag trots allt väldigt glad i livet just nu, så att det kommer bakslag då och då kan jag ta.

 

Personligen tror jag att den senaste veckans deppighet beror på lite tristess. Det är ju väldigt mycket samma varje dag just nu och jag som person blir lätt uttråkad. Det kommer att bli bättre när tävlingarna drar igång igen samt när Lovisa kommer tillbaka. Tills dess är det bara att härda ut, och sedan är det ju bara två veckor tills jag åker hem! Så under dessa två veckor får jag väl kanalisera min deppighet till romanskrivandet, vilket faktiskt gått riktigt bra den senaste veckan, haha.

 

Sedan sist har jag... Jobbat. Surprise! Haha. Vi är riktigt effektiva för tillfället så det är härligt, och än härligare är att vi haft galet bra väder de senaste dagarna. LOVE IT. Så skönt att kunna jobba i bara fleece och dunväst i stället för tjock dunparkas ÖVER fleece och dunväst. Även skönt att kunna ha hästarna ute i paddockarna under dagarna samt att ha fönstren öppna i stallarna, man märker verkligen hur mycket gladare hästarna blir. 

 

I veckan var vår hemmahovis här och skodde/verkade småttingarna. Evita fick skor för första gången så nu är det bara en frisering som krävs innan hon är en stor tjej och inte bara en fluffig bebis. Jag hade dock lite otur när jag skulle hålla vår minsting när hon skulle skos, trots drog fick hon panik och kastade sig = mitt huvud flög in i ett stålstaket och klämdes fast av henne = mådde piss i två dagar, helt yr och illamående och jag har fortfarande inte helt fått tillbaka hörseln på örat jag slog i. Det var även samma häst som sparkade mig, men faktum är att jag börjar gilla henne. Hon är för det första otroligt söt och för det andra har hon börjat att lita lite på mig nu, annars är hon väldigt rädd för människor överlag.

 

Annars då... Jag var på IKEA i måndags vilket livade upp en hel del. Trodde att jag skulle dö på vägen dit då 1. schweizare inte kan köra bil och 2. min gps fattade inte att vägen var ombyggd och lät mig köra mellan två rondeller typ tre gånger fram och tillbaka innan jag fattade att jag inte kom nånvart. IKEA var dock så klart nice, som svensk är man onekligen tacksam över att denna underbara oas finns. Denna gång var det bara min säng som fick en uppfräschning (+ en del tråkiga nödvändigheter). Min säng är liksom mitt LIV eftersom jag spenderar i princip all ledig tid där, så det är viktigt att den är fin, haha. Måste köpa en ny sängstomme bara, sedan är den +++++.

 

Nej. Måste verkligen lära mig att inte SKRIVA SÅ JÄVLA LÅNGT OM PRECIS INGENTING HELA TIDEN. Därför: over and out. Peace.