Tiden rullar på här borta och i morgon kväll har jag varit här i en vecka. Kan inte bestämma mig för om det känns som att det var i går eller för ett år sedan jag vinkade av la familia på Landvetter och sa adios till Sverige för sista gången på länge.

 

I dag = måndag = jobb från åtta till fem. Kidsen hade inga aktiviteter i dag så det var lite segt, men i övrigt går faktiskt allting över förväntan. Visst att det inte är svinroligt hela tiden, men det hade jag inte förväntat mig heller. Hur många jobb är egentligen konstant ASroliga? Det finns ju en anledning till att vi alla ständigt längtar efter fredag, eller hur?

 

Efter jobbet skulle jag åka till gymmet. Gick så där. Gick så där på en himla massa plan, om jag ska vara ärlig. Jag har fortfarande inte fått min jobbtelefon här borta, och min svenska funkar inte här = jag måste hitta överallt dels utan gps och dels utan att kunna ringa någon och fråga. Ni som känner mig vet antagligen hur mitt lokalsinne och hur min förmåga att hitta är, så ni lär inte bli förvånade över vad jag har att berätta...

 

Körde i väg hemifrån vid halv sex. Vid sju var jag framme vid gymmet. Normalt sett tar det tio minuter dit. WELL DONE, LOVI!! Mitt lokalsinne är verkligen åt helvete, och sen att de är totalt urusla på att skylta med vart man ska i det här landet tåls ju också att nämnas... Hur som helst. Väl framme på YMCA inser jag att jag glömt mina träningspjucks... DEN ILSKAN!! Så det är bara att tacka fadern, sonen, den heliga anden och gud vet alla för att dr har pooler på gymmet också. Fick i och med detta avverkat 28 (så klart...) längder i poolen innan jag åter satte mig i min räserräka och åkte hem. Mycket uppoffring för så lite, men nu är jag åtminstone hyfsat haj på att köra automat. Alltid något.

 

I morgon ska jag i väg med kidsen på simlektioner. Ingen aning om vart men det löser sig säkert. På lördag ska jag och ett gäng andra tjejer här åka och rida. Längtar så mycket!!