I dag är det prick två veckor sedan jag lämnade Sverige och i dag har varit min jobbigaste dag sedan jag kom hit. Inte för att jobbet varit överdrivet jobbigt eller för att jag haft hemlängtan eller något, bara det gamla vanliga, ni vet... The famous nacke.

 

Har väl egentligen alltid ont men inte riktigt haft tid åt att tänka på det, medan jag i morse knappt kom upp ur sängen pga all smärta. Har sedan haft ont i nacke, axlar, ansikte och huvud exakt hela dagen då inga värktabletter biter på skiten. Har dessutom tappat hörseln helt på höger öra samt känseln i handen och halsen på samma sida. Jobbigaste nackdagen på länge, med andra ord.

 

I dag började jag jobba vid 07 och så här 14,5 h senare är jag fortfarande om duty då värdföräldrarna är och ser Pirates. Har alltså haft kidsen exakt hela dagen och inte haft tid för varken gym, internet eller umgänge. Sånt är livet ibland och cash är ju ändå king, inte sant? Visst är detta jobb en smula slitigt ibland, men jag betalar varken hyra/mat/gym/telefon/bensin och tjänar betydligt bättre än vad de som reser med agentur gör, så jag klagar inte!

 

Dagen har ändå gått rätt fort, trots de många timmarna. Var och lämnade Jo på flygplatsen i morse, åkte sedan på simlektion med E innan han sov i tre underbart långa timmar. Sen har allt det vardagliga bara rullat på med mat, lek och nattning. 

 

Nä. Nu måste jag faktiskt sova, klockan är ju ändå halv tio. Önskar att jag kunde skriva någonting intressant och som det faktiskt ligger lite hjärta och eftertanke bakom här någon gång, men tiden finns liksom inte. Sorry for that.

 

"Let's not låta någon sand hamna utanför krabban"