Babeburghen
Alltså herre min jävla gud och satan vad jag är glad att jag flyttade hit. Just saying. Mår så bra, så bra, bättre än vad jag gjort på otroligt länge. För även om sommaren varit underbar har jag ändå varit... Jag. Och jag är inte en helt och hållet lycklig person och det kommer jag antagligen heller aldrig att bli, men jag försöker acceptera det och göra det bästa av saken. Hemma kan det ibland vara svårt att göra det bästa av saken, för hemma är där jag var när allt var som mörkast. Hemma var där jag tänkte mina mörkaste tankar och hemma var där jag grät mig till sömns natt efter natt, år in och år ut. Det kommer jag aldrig att komma ifrån, hur bra det än må vara hemma.
I dag var min första lediga dag, men jag vaknade ändå vid sju. Låg dock kvar och tittade på PLL till senare, innan jag gick upp och åkte med Melanie (mamman) till några affärer. Efter det och efter att jag spenderat ytterligare tid i sängen med läsning och cheesecake åkte vi och badade med hela familjen samt kollade in mitt nya gym. Kom dit med familjen men hamnade i en hot tub med ett gäng footballkillar, haha, god bless Anerica säger jag bara.... Så då fick jag ett gäng nya träningskompisar på köpet! Känns som att jag redan har fler vänner här än hemma. Starkt jobbat, socialt inkompetenta Lovi.
På kvällen var vi på restaurang och efter det skulle jag egentligen ha gått ut med en kompis, men det blev tyvärr inte så då pappan i familjen, Andrew, blev dålig och var tvungen att åka till sjukhus = jag fick natta kidsen. Kanske lika bra det då jag är precis dödstrött och ska upp och springa med M tidigt i morgonbitti!


Saknar ihjäl mig efter dessa.